Greven av Monte Cristo

  • Svensk titel: Greven av Monte Cristo
  • Originaltitel: Count of Monte Cristo
  • Release (Bio): 2002-07-12
  • Release (Blu-ray/DVD): 2002-11-13

Recension - Blu-ray/DVD

Under senare år har Hollywood gått tillbaka till de klassiska historierna och även försökt berätta dessa på klassiskt vis. Exempel är Gladiator, Mumien med dess uppföljare och Zorro. Men ingen av dessa filmer har fångat den där härliga episka känslan man får när man tittar på gamla godingar som Kapten Blod och Lawrence av Arabien. Samma känsla som plockar fram pojken i en och påminner en om varför man blev förälskad i film från första början. När jag idag satte mig i biografen för att se Kevin Reynolds (Robin Hood - Prince of Thieves och Waterworld) nya film så trodde jag inte mina ögon. Plötsligt var jag åtta år igen och satt engagerat på stolkanten trots de få timmar sömn jag fått innan.

Greven av Monte Cristo är just en sådan film som det producerats massvis av de senaste åren med den lilla skillnaden att den lyckas plocka fram matinékänslan som man inte upplevt på flera år. Anledningarna till varför den lyckas är många men de största är att alla involverade strävar efter att göra samma film och tar berättelsen på allvar. Det är en vuxen film där manuset inte känns som att man frågat tretusen ungdomar på stan efter vad de gillar för att sedan skriva ner allting i en salig röra.

Hur kommer det sig då att jag hurrar av glädje och vill kalla det här för den bästa äventyrsfilmen sedan Papillon från mitten av sjuttiotalet? Helt enkelt där för att man inte försökt forma den här filmen för alla åldersgrupper eller etniska ursprung. Oftast känner man sig matad med en film där varenda bildruta är en ny sked gröna ärtor eller kokta morötter som påstås vara det bästa för en. Här stod maten på bordet och jag fick själv smaka på de olika anrättningarna och äta bara det som jag gillar. Nu råkar det vara så att allting med denna film smakade ljuvligt. Okej, dålig liknelse men vad jag vill ha sagt är att man inte slängt in det man tror publiken vill se. Istället har man gjort en film man själva vill se och sedan gjort det tillgängligt för en publik att själva upptäcka om det är något för dem eller ej.

Det ska inte stickas under stolen med att filmen består till etthundra procent av klichéer. Men nu råkar Greven av Monte Cristo vara en bok av Alexander Dumas som är en av klichéernas upphovsmän. Hans berättelse tar sin början när den fattige Dantes och den rike Fernand, som båda är nära vänner och redare på ett fartyg, tvingas gå i land med deras sjuke kapten. Det visar sig vara samma ö som Napoleon bor i exil på under bevakning av engelsmännen. Kaptenen dör tämligen kvickt men väl där så överlämnar Napoeleon ett brev till Dantes som han ska lämna till en nära vän i Marseilles.

Väl tillbaka i Frankrike så blir Dantes befodrad till kapten och han förlovar sig med sin flickvän. Fernand å sin sida förstår inte hur en så fattig människa kan vara så lycklig och en så rik som han själv kan vara så olycklig. Svartsjukan gentemot Dantes växer sig stark och till sist får han nog och polisanmäler honom som förrädare. Dantes hamnar på fängelseön If där han ska stanna resten av sitt liv men han har andra planer och de inkluderar gruvlig hämnd på Fernand.

Jag kommer ihåg när jag var liten och såg Robin Hood med Kevin Costner på bio och tyckte att det var en väldigt underhållande film. När jag sedan såg om den för ca. ett år sedan tyckte jag att den fortfarande höll men att den hade sina brister utan att för den delen vara dålig. Regissör Kevin Reynolds följde i alla fall upp Robin Hood med Waterworld som inta var något vidare för att sedan göra en betydligt billigare film med 187 med Samuel L. Jackson. Men nu är han tillbaka med besked och visar att han faktiskt är den amerikanske regissör som bäst behärskar matinéäventyet. Ridley Scott, Mel Gibson och alla de andra kan försöka hur mycket de vill men så länge Reynolds finns har de inte en chans. Jag är glad för att få ha sett den här filmen och lite ledsen för att den inte gick bättre på den amerikanska biograferna (fast den gick inte dåligt heller).

Det enda som är synd med filmen är att actionscenerna kunde behövt lite mera krut men det har nog med den relativt blygsamma budget man hade att spendera. Minority Report var bra, Spider-Man var väldigt bra men Greven av Monte Cristo är den mest underhållande sommarfilmen hitills i sommar. Med dessa tre filmer så är 2002 den bästa filmsommaren sedan 1996 då Independence Day, The Rock och Twister gick upp på biograferna. Och vi är inte halvvägs än...

Andreas Olofsson

Kommentarer