Recension - Blu-ray/DVD

Anders Nilssons Johan Falk-trilogi är nu avslutad. Och det måste sägas med en gång; med "Tredje vågen" förstör han det som han så ambitiöst försökt bygga upp med de två föregående filmerna "Noll tolerans" och "Livvakterna".
Det är inte det att filmen sviker den grundläggande samhällskritiken som Nilsson så stilsäkert etablerat tidigare. Bristerna i det svenska, och nu det europeiska, rättsamhället är, enligt Nilsson, stora och oftast även helt uppenbara. Istället gör han en besviken på vad som kunnat bli en paradseger och lämnar oss med två bra filmer och en medioker tredje.

Efter ett år av arbetslöshet bestämmer sig Falk att träffa sin före detta polischef i Haag, som nu övertagit kommandot över det europeiska polisväsendet Europol.
Det som från början skulle ha varit ett erbjudande om jobb slutar med en öppen avrättning av Lennart Hjulströms mentorchef, och Falk finner sig på flykt tillsammans med ett vittne som innehaver uppgifter som mycket väl skulle kunna störta en av Europas största ekonomiska brottslingar. Inte nog med att han nu jagas av den nederländska polisen, han jagas även av tre kontraktsmördare som hyrts för att finna och mörda Irina Björklunds vittne, men även av ett helt säkerhetsteam som i sin tur hyrts av Björlunds företag, som i sin tur ägs av hennes pojkvän som hon flyr ifrån, som i sin tur... Ja, ni förstår.

I mångt och mycket är det en domedagsskildring Nilsson skildrar. Och så länge han håller sig till denna halvt skrämmande, halvt kvällstidningsaktiska samhällskritiken, så blir det spännande.
Men det är när allt annat kommer in i bilden som man förstår att Nilsson själv förlorat kontrollen. Där "Noll tolerans" var en, enligt svenska mått mätt, nyskapande thrillerfilm i det att han gjorde en svensk film på amerikanskt vis, och "Livvakterna" erbjöd en hisnande actionberättelse från början till slut, så är det uppenbart att "Tredje vågen" tar sig själv på allt för stort ansvar. Det blir överraskande lite av actionet, som den ju utger sig för att vilja leverera, och för mycket av rent pinsamt föredragsningshållande om banktransaktioner, kriminellas organisationsmetodik och annat hyfsat intressant, men som mycket bättre passar på Expressens Sidan 4 än på en bioduk.

Det finns episoder som fungerar väl, fåtalet scener som kommer som en total överraskning. Sedan finns det otroligt långa partier som helt enkelt är rent av tråkiga. Man har liksom sett det förr. Här finns inget direkt spänningsmoment, jakten genom skogarna och planen att avlyssna antagonisterna för att snärja dem är uttjatat och Eklunds direkta träbock-faktor gör att det hela blir segt och grått.

Twisten på slutet där en av huvudkaraktärerna verkar möta ett brutalt öde är det enda som hindrar mig från att endast ge filmen en etta i betyg. Nu blir det en tvåa.
Synd på en uppföljare till en film ("Livvakterna") som jag anser vara den bästa nordiska actionfilmen genom tiderna. Nu blev det ju bara soppa utav allting.

Csaba Perlenberg