Recension - Blu-ray/DVD

Först och främst; Steven Soderbergh presterar med denna 2 timmar och 45 minuter långa film sin hittills största stund. Traffic är en stark och ambitiös film som tematiskt påminner om Short cuts och Magnolia, dvs flera historier om olika människor berättas på separata plan och mot slutet korsas även deras vägar. Så icke här dock. Man kan säga att den enda biten i filmen som funkar som en slags korsning är den med Michael Douglas som domare. Han utses av presidenten att rensa upp i narkotikadjungeln på allvar. Men när dottern ertappas med knark krockar verkligheten med hans image och yrkesroll.

Soderbergh berättar alltså egentligen om fyra grupper av människor i tre olika historier. Den bästa och starkaste presenterar den mexikanske gränspolisen Javier Rodriguez Rodriguez (Del Toro) och hans partner Manolo Sanchez (Jacob Vargas). Dessa två rättskaffens poliser kämpar inte bara mot knarktrafiken in och ut ur landet, utan även mot korruptionen inom polisen och militären och utan att veta om det dras de in i något stort och livsfarligt. Cathrine Zeta- Jones är centralfigur i den tredje linjen i filmen. Och också den svagaste länken i den svagaste episoden i filmen. Dels är hon ingen jättebra skådis, inte alls i samma klass som Michael Douglas eller Benicio Del Toro, men mest beror det på att åtminstone jag inte riktigt köper själva set-upen. Hon spelar en gravid tvåbarnsmor som lever det rika livet, men så arresteras hennes man och förs bort. Det visar sig att han är en knarkimportör av stora mått och frun har inte vetat något. Hmmm? Efter ett tag och skrämd av att behöva gå tillbaka till det fattiga liv hon levde förut, beslutar sig Zeta- Jones för att fortsätta där hennes man slutade. Jag betvivlar inte att en tvåbarnsmor i en desperat situation skulle kunna göra extrema saker, men här känns det lite ansträngt och Zeta- Jones lyckas inte få mig att köpa det i alla fall. Dessutom finns i utkanten av storyn runt henne två poliser som bevakar hennes hus (Luis Guzman och Don Cheadle, bra skådisar) och hela deras insats i filmen känner man igen. Det är det gamla vanliga med ett lätt omaka par som sitter och tjafsar med hörlurar och så vidare.

Traffic är en stor, viktig och modig film, inget snack om den saken. Att nu också president Bush sett filmen och börjat tänka om vad gäller landets narkotikapolitik är ju jättebra och en film som kan få en sådan effekt måste höjas till skyarna. Dessutom är filmen grymt snyggt gjord och är lågmäld och sparsmakad med jobbig bakgrundsmusik. Ibland tänkte jag på Michael Manns Heat och att Soderbergh jobbar lite grann på samma sätt här, i bild och ljud, men Mann lyckas skruva till det bättre rent spännings-och intensivmässigt. Hela filmen genomsyras av en uppgivenhet inför denna cancersvulst som hotar hela det amerikansk samhället på alla nivåer. Men trots en längd på nästan tre timmar som inte känns långt, trots en rad bra skådisar som Douglas, Del Toro och Douglas dotter i filmen, Erika Christensen och trots det hedervärda patos Soderbergh visar upp så läckert och underhållande, så fattas det något. Till skillnad från Magnolia eller American beauty eller Boys don't cry, för att ta några senare exempel, blev jag inte omskakad. Inte så berörd som jag hade hoppats på. Förutom i historien om den mexikanske gränspolisen. Den är värd hela filmen och mest är det Benicio Del Toros förtjänst. Får han inte en birolls Oscar så går skam på torra land. Så gå och se Traffic. Det är en mycket bra film. Den har brister, men förtjänsterna överväger trots allt. För det är en viktig film och den får en att tänka till och bli förbannad.

Göran Skoglund