Recension - Blu-ray/DVD

"Ice age" börjar med en minst sagt komisk scen där den lille gnagaren "Scrat" har problem med att behålla både liv och nyplockad mat. Jag fastnade direkt. Här har vi ännu en datoranimerad storfilm som gör bioupplevelsen till en fartfylld, fantastiskt rolig åkfärd.

Som namnet antyder utspelas historien under istiden. Under en kaotisk attack, orsakad av en flock sabeltandade tigrar, försöker en människokvinna in i det sista rädda sitt spädbarn. Det hamnar i händerna (eller ja..) på en omaka duo - en stor och samlad mammut och en virrig, galen sengångare som tillsammans, efter en stunds kivande, beslutar sig för att återförena bebisen med människoflocken som nyligen gett sig av. Räddningsduon blir en räddningstrio när en sabeltandad tiger plötsligt erbjuder sig att visa vägen till människoflockens nya läger.

Deras färd blir minst sagt händelserik.

Det känns bäst att ta upp filmens största nackdel direkt: Storyn saknar den originalitet som exempelvis "Monsters Inc." bjöd på. Grunden i "Ice age" är välanvänd sedan tidigare och hur det hela ska sluta är inte särskilt svårt att räkna ut.

Men låt gå att själva storyn i "Ice age" inte är banbrytande - här finns så mycket mer att hämta. "Ice age" är ofta en oslagsbar skrattfest. Skämten duggar tätt och förutom några få förutsägbara misslyckanden är humorn på topp. När detta blandas med en samling actionfyllda sekvenser och några gripande moment blir det en film med klockrent tempo.

Karaktärerna är, som reglerna kräver, en udda samling. Bäst är den virrige sengångaren Sid som ofta låter munnen gå hela tiden, trots att han inte alltid har något att säga. Han är helt fantastisk och i honom finner barnen lätt sin nya favorit. Om de inte istället faller för "Scrat", gnagaren som aldrig tycks få äta upp det stora ekollonet han nyss fångat. Där har vi ytterligare en hysteriskt rolig figur som, på både gott och ont, inte är med så mycket som man kan tro innan man ser filmen.

Mammuten Manfred är, förutom sitt vänliga hjärta, den direkta motsatsen till Sid: Klok, genomtänkt och stark. Tyvärr är den sabeltandade tigern Diego för tråkig för att göra sig minnesvärd och är helt klart den mest färglösa i filmen.

Hantverket är som vanligt en fröjd för ögat. Det passerar lätt de höga gränser som publiken satt efter Pixars många sucéer.

Jag kommer garanterat se om "Ice age". Det är ytterligare en vinnare med sin galna humor och sitt stora, varma hjärta.

Jörgen Hansson