Den osynlige

  • Release (Bio): 2002-02-08
  • Release (Blu-ray/DVD): 2002-09-25

Recension - Blu-ray/DVD

Efter att ha sett Fucking Åmål på video i början av 1999 kände jag att svensk film inte längre var så kass som den hade varit. Lukas Moodysson lyckades göra en film som bröt den trista trenden med antingen Bergman- wannabes å ena sidan och Lasse Åberg/Björn Skifs å den andra. Fucking Åmål var inte bara en bra för att vara svensk, den var mer än så, en otroligt stark och trovärdig svensk film där allt kändes genomarbetat vad gäller regi, manus och val av skådisar. Inte minst pratade Alexandra Dahlström, Rebecca Liljeberg och de andra precis som ungdomar gör och det hade man inte varit bortskämd med i svensk film tidigare (G, någon?).
Nu har det gått ett tag sedan Åmål och mycket har hänt i svensk film, en explosion kan man nästan kalla det och mycket har varit ganska schysst, men mycket har också varit halvdant eller rent dåligt. Så just när man kanske fruktar ett bakslag, så kommer långfilmsdebuten av Joel Bergvall och Simon Sandquist fram och slår undan benen på en. Och det märkliga, precis som med Åmål, är att här snackar vi debut, första långfilmen och det är så bra, så bra, så bra att man undrar vad har de här killarna gjort innan? Ja, det enda de gjort i filmväg är ju den där kortfilmen Victor som blev klar redan 1997, men först vid Oscargalan 1999 uppmärksammades då den var nominerad i klassen Bästa kortfilm.


Vet inte om regissörerna inspirerats av Det sjätte sinnet eller Ghost, men manuset baseras fritt på ungdomsförfattaren Mats Wahls bok Den osynlige. Själv har jag inte läst boken, men tror att Bergvall och Sandquist mest har tagit fasta på biten om att en pojke i boken blir osynlig och sedan gjort en egen spinn på storyn. Varför jag nämnde de två "spök"-filmerna tidigare, beror på att filmen Den osynlige framkallar ungefär samma känsla och stämningsläge som framförallt Det sjätte sinnet.
Begåvade skoleleven Nicklas bor i Vänersborg och spås en lysande framtid, inte minst av sin mamma som bara har sin snart examensklara son kvar som familj. Men Nicklas känner sig trängd och vill inte följa den snitslade bana som mamma lagt ut åt honom. Hon fixar till och med en middag hemma med en av Nicklas skolkamrater, Sussie (Jenny Ulving) i hopp om att alla inom kort ska flytta till Stockholm som en enda familj.
Nicklas har en kompis som heter Peter. Han mobbas av outsidern Anneli och hennes gäng. Anneli (Novotny) har ett helvete hemma och bär mycket ilska inom sig som går ut över allt och alla. Hon är dessutom ihop med småskurken Marcus (Pär Luttrop) och tillsammans gör de ett intjack mot en uraffär. Men Marcus tjallar på Anneli då hon sätter sig upp mot honom och polisen hämtar henne och bytet i skolan. Väl utsläppt igen får hon för sig att Peter är den som tjallat, men när Peter blir misshandlad säger han att det var Nicklas för att rädda sig skinn. Sent en kväll efter en fest blir Nicklas indragen i skogen och svårt misshandlad. Anneli sparkar honom flera gånger i huvudet och de lämnar honom medvetslös i en djup grop i skogen. När Nicklas nästa dag kommer till skolan märker han att något är galet. Ingen ser eller hör honom, han skriker desperat, "är det ett spel eller?" Det är som om han hade blivit osynlig.

Även om man efter detta kanske misstänker vad hans osynlighet egentligen är, så spelar det inte så stor roll. Förutsägbart är det trots allt långt ifrån, man hålls hela tiden på sträckbänken och personligen befann jag mig som i ett skruvstäd från i stort sett ruta ett och framåt.
Den osynlige är ett stycke imponerande film som drabbar en hårt och skakar om. Samtidigt som den behandlar frågor om t ex försoning och förlåtelse (om man vill leta efter det.), så rullar den upp som en mycket spännande och stämningsfull historia berättad med häpnadsväckande proffsighet inom alla områden. Och framförallt gör Skarsgård och Novotny stora insatser. Musiken vill jag nämna också, den gjorde mycket för att förhöja spänning och stämning.
Det här är en film som inte kommer att vara osynlig på repertoaren och knappast heller på den utländska marknaden vad det lider. Det sätter jag en slant på.

Göran Skoglund

Kommentarer