Rules of Attraction, The – Lustans lagar
- Svensk titel: Rules of Attraction, The – Lustans lagar
- Originaltitel: Rules of Attraction, The
- Release (Bio): 2003-05-09
- Release (Blu-ray/DVD): 2003-10-29
Recension - Blu-ray/DVD
Collegefilmer brukar vara späckade med alkohol, sex, droger, kärlek – och en rejäl dos med underlivshumor. ”Road Trip”, ”Slackers”, ”American Pie 2”, ”Van Wilder” är bara en handfull exempel på detta.
”The Rules of Attraction” innehåller visserligen de fyra förstnämnda ingredienserna, men har underlivshumorn utbytt mot cynisk svärta.
Föga förvånande med tanke på att det är Bret Easton Ellis – mannen som senare skulle chockera världen med ”American Psycho” – som ligger bakom boken, som nu har förvandlats till denna film. Och manusförfattaren/regissören Avary har som främsta merit att som medförfattare dra hem en Oscar för manuset till ”Pulp Fiction”.
Här får vi följa tre separata, men ändå sammanfogade historier som utspelar sig på Camden College – Sean Bateman spenderar sin utbildning med knarkförsäljning samt sex, och får mystiska kärleksbrev av någon, som han måste få reda på vem det är.
Den bisexuelle Paul Denton suktar efter Sean och försöker till varje pris snärja honom. Och slutligen Pauls ex-flickvän Lauren Hynde, som trånar efter sin pojkvän Victor som är på en vild resa genom Europa, men som också får upp ögonen för Sean.
Det är en självupptagen, cynisk värld vi inbjuds till fylld till brädden med karaktärer som besitter såväl positiva som negativa (mest negativa, dock) egenskaper.
Sällan har jag på senare tid sett en så klockrent rollbesatt film. Van Der Beek gör en suverän förvandling från ”Dawson” till den hånleende Sean, Somerhalder lever ut Pauls sexuella frustration på ett nedtonat och trovärdigt vis, och Sossamon som Lauren är en fenomenalt vacker och synnerligen begåvad aktris som jag vill se mer av i framtiden.
De flankeras av (relativt) kända namn som Eric Stoltz, Faye Dunaway och Swoosie Kurtz, men även av mindre kända som Jessica Biel, Kip Pardue, Kate Bosworth och många fler unga skådespelare på uppgång – och alla är som klippta och skurna för sina roller.
Avary håller sig, bortsett från att handlingen flyttats från bokens 1980-tal till nutid, förlagan överraskande trogen. Det borde vara ett problem med tanke på att Bret Easton Ellis böcker i mångt och mycket skildrar karaktärernas tankar, men här har det i stället utnyttjats i form av några av de bästa voice over-monologerna jag någonsin sett och hört, och historiernas faktiska tomhet, fylls med berättarteknisk briljans.
Split screens, baklängessekvenser och liknande innovativa visuella lösningar finns det i all mass och det han man ackompanjerat med ett suveränt soundtrack.
Det må vara bitvis något innehållslöst, men kvalitéerna överträffar bristerna och filmen växer i och med varje tanke jag ägnar åt den – tveklöst är det här en film som kommer att bli given i åtminstone min filmsamling.
Kommentarer