Recension - Blu-ray/DVD

Regisören bakom ”Prinsen av Egypten” Simon Wells gör slag i saken och tar sig an farfars fars klassiska bok från slutet av 1800-talet för att göra ytterligare en filmatisering av den. Redan 1960 gjordes en spelfilm på boken, och så här i nyinspelningarnas tid är det så klart dags igen. Författaren H.G Wells skrev SciFi historier i samma anda som Jules Verne med en mycket dyster och kritisk framtidssyn på samhället. I filmen har man tonat ner samhällsengagemanget och istället satsat på att trycka in så mycket action och äventyr som bara möjligt på de ynka 96 minuter som filmen varar.

Inledningsvis får vi följa Pearce då han i sekelskiftets New York irrar runt som den typiskt förvirrade vetenskapsman han är och hans försök till att fria till sin älskade. Damen i fåga går ett tragiskt öde till möte och Pearce blir besatt av att försöka ändra det förflutnta. Han lyckas bygga en tidsmaskin och åker tillbaka för att förhindra händelseförloppet, men gör den fasansfulla upptäckten att ytterligare olyckor kommer att inträffa varje gång han åker tillbaka. Driven av frågan hur man kan förändra historien inser han att svaret inte ligger i det förflutna utan i framtiden. Efter ett kort besök och en roande pratstund med Orlando Jones ett par hundra år in i framtiden, tuppar han av i sin tidsmaskin och vaknar upp 800.000 år senare.

Det ironiska är att bokens poäng ligger i denna dystra framtidsskildring, medan filmen tappar både innehåll och mening i detta skede. Från och med nu är det action som gäller. Kärlekshistorien som är upphov till tidsresandet är specialskriven för filmen, då det är lättare för en modern publik att förstå huvudpersonens motiv och desperation. Trots detta tillägg är det faktiskt första halvan av filmen som är helt klart bäst. Wells har inledningsvis lyckats bra med stämningen och miljöerna är riktigt snygga i klassiskt retro high-tech stil. Väl framme vid slutdestinationen i framtiden ägnar sig Pearce mest åt att rädda det apatiska trädfolket från den sub-art av människor som evolutionen gett upphov till. Mycket slagsmål med elaka monster alltså.

Skådespelarprestationerna är inte heller särkilt anmärkningvärda. Guy Pearce spelar sin vetenskapsman till bristningsgränsen och den kvinnliga huvudrollens funktion är som inte allt för sällan enbart som ögongodis. Jermy Irons gör ett gästspel som den nya artens ledare och hans insatts gör varken från eller till för helhetsintrycket.

Sammantaget är The Time Machine ändå ett stycke ganska underhållande matinéäventyr som faktiskt bjuder på en och annan överraskning och roande verklighetsflykt.

Pär Linnertz