Recension - Blu-ray/DVD

Serier på stora duken var, med nåt undantag, länge ett lika säkert recept på fiasko som att satsa pengar på Syd-Koreas fotbollslandslag. Idag är det annorlunda. Med ”Blade” och ”X-Men” hann specialeffekter ikapp serierna. Nu finns det även människor som är beredda att ta serier på allvar och faktiskt kan se att de ibland är böckernas lite mer spännande kusin istället för nån avlägsen skogssläkting från ”Den sista färden”. Och det är inte bara storsäljande Spindelmän som svingar sig från de färgglada pappersidorna.

Bröderan Hughes ”From hell” är baserad på Alan Moores tegelssten till grafiska novell. Sam Mendes nya film ”Road to Perdition” som har premiär på USA:s dukar denna veckan har även den hoppat upp ur serierutor. Likaså, vilket förmodligen inte kommer som någon överraskning, dagens premiär.

Och det är en film man bara blir överlycklig över. ”Ghost World” – löst baserad på Daniel Clowes serie med samma namn - är otvivelaktigt en av årets stora biostunder. Filmen börjar med att de två vännerna Enid och Rebecca slutar high school. De är bästa vänner, de är outsiders, det är de mot världen. Så självklart ska de inte gå på college – det gör ju alla andra. Istället tillbringar de tiden mest med att hitta ironi i sin vardag och omvärld.

Efter en stund introduceras vi för filmens tredje viktiga person. Seymour är märklig man i sena 30-årsåldern som mest tycks tillbringa sin dagar i en tillsluten liten värld fylld av värdefulla 78-varvare från 20-talet och gamla reklampostrar. Det sägs att mycket av Seymour är baserat på filmens regissör; Terry Zwigoff. Även han har t.ex en samling med snudd på antika skivor.

Zwigoff, som tidigare bara har gjort två dokumentärer, verkar vara en något märklig person. Under inspelningen av hans andra film ”Crumb” – om en excentrisk serietecknare som heter Robert Crumb – berättas det bland annat att Zwigoff hade såna ryggproblem att han sov med pistol under kudden ifall han en natt var tvungen att bara göra slut på lidandet. Och när Crumb, dokumentärens huvudperson, vägrade samarbeta hotade Zwigoff resolut med att helt enkelt skjuta sig själv.

”Ghost World” är en fruktansvärt rolig film. Enids löpande kommentarer om omvärlden är lika träffsäkera som Jerry Seinfelds och ofta sylvassa som Holden Caulfields. Just J.D Salingers klassiska bokhjälte från ”Räddaren i Nöden” påminner mig på många sätt om Enid. De är ser båda hätskt på sin omgivning som befolkat av mestadels idioter – eller idiotiska ideer. Ingen förstår dem och vi kan känna deras känsla av ensamhet. De har omöjliga ideal, underhållande vassa tungor och inget verkar kunna göra dem lyckliga.

Få tonårsfilmer har tagit samma vägar som Zwigoffs. Den är som sagt väldigt rolig men har även en mörk underton som djupnar desto längre filmen rullar. I Seymours slitna, uppgivna figur kan vi se hur Enid kan komma att sluta en dag. Kan man hålla fast vid sina ideal eller måste man till slut svika dem? Kan man egentligen lita på någon fullt ut? Går det att stå utanför resten av världen och fortfarande vara lycklig?

”Ghost World” erbjuder inga enkla, eller bekväma, svar på de frågorna. Den tar till skillnad från de flesta filmer i genren inte bara parti för sina hjältar utan låter oss förstå de val som både de vuxna och de unga måste göra för att komma någonstans. Och den förlorar aldrig sin humor på vägen.

”Ghost World” är den bästa amerikanska ungdomsfilmen sedan Richard Linklater svepte in på biograferna med sitt mästerverk ”Dazed & Confused” under armen.

Och det var nästan 10 år sen.

Henrik Edberg