Recension - Blu-ray/DVD

”Så länge jag kan minnas har jag hatat julen”

Så storartat hårtslående börjar filmen ”C.R.A.Z.Y” av kanadicken Jean-Marc Vallé. Men stämningen är allt annat än hårtslående även om det bitvis är bland det bistraste jag beskådat. Snarare överlever anslagets storslagenhet filmen igenom och denna underbart vackra berättelse om en familjs vedermödor och en syskonskaras tragiska öden både inspirerar och manglar mig ordentligt under den två timmar långa uppvisningen med inslag av både diskbänksrealism och latinamerikansk magisk realism. Allt detta är snyggt inslaget i ett paket av glam och riktigt svart och besk humor.

Anslaget är så hårt att pappan i familjen tappar lille Zac, som är filmens huvudperson, i golvet på BB i nådens år 1960. Under de kommande åren får vi korta inblickar i Zacs liv och det kretsar hårt kring jularna och familjens traditioner. Pappan är livrädd att sönerna ska bli homosexuella fjollor och försöker stoppa allt som kan smitta dem med denna i hans ögon förhatliga sjukdom. Att han i sin kamp förlorar de viktiga uppväxtåren med sina fem barn förstår han inte förrän det är för sent och tragedin är ett faktum. Zacs liv underlättas knappast av att den djupt troende modern, som han har ett närmast symbiotiskt/telepatiskt förhållande till, går till ett medium och får veta att sonen är en helare. Detta låter hon alla släktingar och vänner få veta och de är snabba att ringa så fort någon gjort sig illa.

Musiken är helt central i filmen och man har satsat stora pengar och mycket konstnärlig möda på att få det att fungera som en stöttepelare åt berättelsen och det lyckas storartat. Pink Floyds ”Dark side of the moon” ackompanjerandes Zacs första hångel eller Rolling Stones ”Sympathy for the devil” som leviterar Zac bokstavligen i kyrkan under julens stora mässa gör detta till ett mästerverk i sig, det gör inte alls ont – förrän skrattkramperna börjar göra sig gällande och jag inser att jag får krypa upp från golvet och sätta mig i fåtöljen igen. Jag kan inget annat än att bara gå runt och lysa av lycka och insikt resten av denna dag och önska dig samma upplevelse. Detta är den starkaste film jag recenserat på Tellusfilm! Fem feta femmor till ”C.R.A.Z.Y.” vars enda riktiga brist ligger i den lite fåniga koppling titeln har…

Mattias Svensson