Recension - Blu-ray/DVD

Jättar, dvärgar, häxor, surrealistiska världar, överdrivna situationer – historien om Edward Bloom’s (ständigt dessa Edwards i Burton-sammanhang) berättelser och hans tvivlande sons sökande efter sanningen, nu när fadern ligger på sin dödsbädd, innehåller allt som varit Tim Burton’s signum.
Manusförfattaren John August verkar åter ha fått engagemanget som fick honom att penna den fantastiska ”Go” för fem år sedan, när han nu i bearbetningen av Daniel Wallace’s bok lägger upp det snyggt för Burton att få in en riktig fullträff. Men Burton verkar paradoxalt nog osedvanligt oinspirerad.

Det är egentligen inget fel på denna film. Det är en snygg produktion, gjord med ett säkert handlag, med en enormt skicklig skådespelarensemble in i minsta biroll och Burton återanvänder flertalet gamla favoriter.
Jag lyckas till och med bli tårögd för första gången på jag minns inte hur länge sedan det var sist. Men det känns ändå som om det är något som saknas.

Burton verkar ha tappat stinget. Han verkar ha tappat fingertoppskänslan som lyfte vad som borde vara en standardiserad serietidningsaction till att vara den formidabla ”Batman Returns”.

Tidigare behövde se ett fragment av valfri rulle han var inblandad i, vare sig det var mästerverket ”Edward Scissorhands”, den sorgligt underskattade ”Planet of the Apes” eller ”The Nightmare Before Christmas” som han bara var med och producerade, för att uppleva filmmagi av högsta kaliber. Något som är svårt att sätta fingret på. Något som måste ses för att förstås. Något ”Big Fish” saknar.

Det känns som om Burton varit livrädd för att han, med det manus han har som underlag, skulle riskera att spåra ut fullständigt och i stället siktat sig in på att ha sitt på det torra hos den breda publiken.
Synd och skam, för det blir alltför slätstruket. Man skulle i princip kunna låta valfri hyfsat kompetent regissör ta sig an detta projekt och få ett likvärdigt resultat.

Men det är bara att hålla tummarna och hoppas att han drar fram sitt trollspö så att hans kommande ”Charlie and the Chocolate Factory” blir allt som han tidigare visat sig vara kapabel till att göra. Hoppet är ju det sista som dör.

Nikita Averin Kronlund