Stuart Little 2

  • Release (Bio): 2002-10-18
  • Release (Blu-ray/DVD): 2003-03-26

Recension - Blu-ray/DVD

”Ett av filmens problem är att den vacklar som en dyngrak mås mellan enkel sentimenalitet och smart dialog. Den bestämmer sig inte riktigt för vad den vill vara utan försöker tilltala både barnen och deras föräldrar genom att ständigt växla spår istället för att samtidigt verka på olika plan.” – Henrik Edberg om Stuart Little år 2000

När jag läser min recension av ”Stuart Little” är det nästan otäckt hur bra den även skulle passa in på den andra filmen. Även denna gången snubblar regissör Minkoff och manusförfattare Wick omkring bland gulliga, sentimentala moln av spunnet socker och träffar ibland på knippen med vassa oneliners.

Stuart bor nu hos familjen Little. En dag när han är på väg hem från skolan dimper en ny vän, kanariefågeln Margolo, ner från himmeln och på passagerarsätet i hans knallröda sportbil. De blir vänner, men det visar sig att Margolo är insyltad i affärer som snart ska leda familjen Little in i problem och Stuart ut på äventyr bland Manhattans skyskrapor.

Det märkliga är att det inte händer så mycket på äventyren. I jämförelse känns nästan ”Toy Story 2” som en bergochdalbanefärd med rymdraket. Visst, finaljakten är spännande men mycket lite av resten är det. Animationerna av Stuart och resten av djuren är fantastiska men 2002 känns det som man borde kunna begära lite mer av animerad film. Eller egentligen av vilken film som helst. Här stås det och stampas alldeles för mycket under filmens korta 74 minuter.

Eller det känns åtminstone så. Ifall Minkoff och Wick hade, som till exempel Pixars eller flertalet av Disneys filmer, satsat på att försöka få fram verkliga känslor istället för söt gullighet hade publiken otvivelaktigt kännt mycket starkare för Stuart och hans äventyr. Nu känns det ibland som man egentligen inte bryr sig särskilt mycket om hur det går.

”Stuart Little 2” är ingen direkt dålig film. Men den känns lite tristare än ettan – som ändå hade ett par teskedar mer spänning och rörande ögonblick – och med tanke på den höga kvalité barn- och familjefilmer håller nuförtiden är det inte svårt att känna sig lite besviken.

Postern som sitter på alla busshållplatser här i stan är dock väldigt fin.

Angående dubbningen som jag hade problem med sist såg jag denna gång orginalversionen med stabilt röstarbete från Michael J. Fox, Melanie Griffith och i synnerhet James Woods så jag kan egentligen inte svara på om de svenska rösterna den här gången var bra eller lika uruselt, avskyvärt hemska som sist.

Henrik Edberg

Kommentarer