Recension - Blu-ray/DVD
Även solen har sina fläckar, även en Kung Midas inom producentbranschen kan misslyckas och det har nu hänt. Jerry Bruckheimer, sommaractionfilmernas okrönte kung, mannen bakom kioskvältare som Snuten i Hollywood, Bad Boys, Con-Air, Rött hav, Armageddon och Pearl harbor bland andra, har med denna actionkomedi gått på en mina helt enkelt. På pappret kan man ju tycka att kombinationen Joel Schumacher (Falling down) och Anthony Hopkins borde kunna funka och till och med bli riktigt intressant. Chris Rock kan ju vara kul i rätt sammanhang och kanske såg man här en duo i stil med Eddie Murphy och Nick Nolte från 48 timmar.
Men det har mest blivit pannkaka och boven i dramat är varken regissör, skådisar eller producent utan om det är några som borde kliva fram och få en påse över huvudet så är det manusgänget. Kanske kan det ha att göra med begreppet ju fler kockar och så vidare för det är två snubbar som kommit på storyn och två andra som förvandlat det hela till ett manus.
Konstigt att ett sånt här projekt som tydligen varit ute och snurrat i över ett decennium i väntan på att alla bitar ska falla på plats överhuvudtaget blivit filmat för det är en otroligt korkad och ologisk story vi serveras i Bad Company.
Rock dubblerar som Jake och Kevin Pope, den senare är kultiverad CIA- agent som tillsammans med veteranen Gaylord Oakes (Hopkins) befinner sig i Prag för att försöka köpa loss en kärnvapenbomb från ryske terroristen och vapenhandlaren Vas (Peter Stomare, som gör en riktigt klichéartad tolkning). Men något går snett, Kevin mördas av konkurrenter till Vas och nu har CIA bara nio dagar på sig att hitta på något eftersom Vas bara litar på Kevin och får han reda på att denne tagits ur spel kanske han drar sig ur och CIA får inte sin bomb.
Så vad gör de? Jo, de letar rätt på Kevins tvillingbror Jake, en streetsmart kille som är en vandrande Biljett Direkt, dvs han köper och säljer biljetter till allt möjligt fast på svarta marknaden. Självklart vet inte Jake att han har en brorsa och självklart är han så olik honom som det bara är möjligt. Därav själva filmens nav och komiken i det hela; en actionfilmernas My Fair lady där världsvane, coola veteranen Hopkins på rekordtid inte bara ska göra en fullfjädrad fältagent av en gatans kung utan också få honom att bli den mördade tvillingbrodern.
Och visst, de första 45, 60 av filmens knappt 120 minuter är hyggligt underhållande. Rock sprider roliga one-liners omkring sig och förpestar omgivningen och samspelet mellan honom och Hopkins bidrar till en del fniss. Schumacher är ju ingen klant och filmen är snygg och rullar på schysst, men när det blir allvar och det sedvanliga artilleriet sätter igång med biljakter, explosioner och skurkar som skjuter och skjuter, men aldrig träffar, så sjunker filmen och man tappar intresset nästan helt och hållet. Varken spänning eller underhållningsvärde uppstår och det hela känns plötsligt väldigt rutin- och klichéartat.
Efteråt framstår det som en gåta hur Hopkins och Schumacher överhuvudtaget kunde tro att det här skulle kunna bli bra. Och vad tänkte Bruckheimer på? Är hans glansdagar över? Pearl Harbor blev ju inte heller den succé alla trodde...
Bad Company är sommarens blekaste storfilm.
Kommentarer