Recension - Blu-ray/DVD

Inte helt taget ur luften frågade jag mig om det var en lång reklamfilm för hårblekningmedel. Intrycket är påtagligt och dom svenska avspeglingarna likaså. Men nu är det trots allt Michelle Pfeiffer och det är inte varje dag hon tycks medverka i någon film. Men Michelle i all ära, i ”Vit oleander” föds en ny stjärna vid namn Alison Lohman. Lägg det på minnet för nu kommer hon med all garanti ta plats hos dom större stjärnorna. Allt tack vare sin underbara prestation i en amerikansk Hollywoodversion av ”Lilja 4-Ever”.


Astrid (Lohman) bor tillsammans med sin mor Ingrid (Pfeiffer) som jobbar som konstnär. Och likt alla invecklade och komplicerade konstnärer så är Astrid lite egen i både sitt sätt att arbeta och sitt sätt att uppfostra. Mamma Ingrid är allt Astrid har och trots sina egenheter så är det hennes förebild då någon fadersgestalt aldrig infunnit sig. Men en dag raseras allt för Astrid. Polisen knackar på dörren och hämtar Ingrid som är anhållen för mord på sin älskare. Det blir början på en totalt brist på kontroll av sin omgivning för Astrid. Hon skickas runt till olika fosterfamiljer samtidigt som hon försöker hitta sin egen identitet.


Det här är en riktig känga till en amerikanska socialen. Och ett ypperligt tillfälle att berätta en historia hur en stark kvinna blir svag för att sen försöka återhämta sig igen.

Likheterna med Lukas Moodyssons ”Lilja 4-Ever” är stora just med en ensam ung tjej som inte har några val i livet utan påverkas av alla andras. Men där Moodysson skildrar en helt annan värld, den verkliga, kalla och nattsvarta så får vi i ”Vit oleander” en mer lättsmält historia, en Hollywoodhistoria.

Och faktiskt så är det inte så tokigt trots att vissa partier av filmen känns lite för mycket, som Michelle Pfeiffers karaktär. Hon är för mycket och känns därför inte trovärdig och det blir lite för tydligt hur filmmakarna vill måla ut henne. Det förstår man ganska tidigt och lite mer mystik kring henne hade varit att föredra. Men historien berör trots allt och framkallar en del känslor och det nästan helt och hållet tack vare Alison Lohman som spelar dottern Astrid. Vilken talang!

Detta bygger på en mycket populär bok (som jag inte läst, lite mycket kärringvarning på den?) och som oftast märks det i filmens handling att vissa delar saknas. Men filmen har en del poänger och det är en perfekt mor och dotter film. Kul är det också att se skillnad på hur samma grundhistoria skiljer sig så mycket över Atlanten (läs skillnaden mellan ”Lilja 4-Ever” och ”Vit oleander”). Men det är trots allt vilt skilda kulturer.

Johan Lindström