Recension - Blu-ray/DVD

Många har säkert undrat vad man skulle göra om man fick reda på när man skulle dö. Eller åtminstone har Hollywood gjort det, eftersom temat har använts i ett antal filmer. Och nu har vi det senaste användandet av detta. Uppenbarligen tror inte distributörerna i Sverige att filmen skulle gå bra på bio, trots Jolie’s stjärnstatus, eftersom den släpps på extremt få biografer.

En i vanlig ordning fenomenal, men denna gång platinablond Angelina Jolie, spelar Lanie, en ung, vacker och ambitiös tv-reporter vars karriär verkar vara på god väg mot ära och berömmelse. Men hennes tillvaro, som hon uppfattat som säker, hamnar i rubbning den dagen hon intervjuar en hemlös man som påstår sig kunna förutspå saker och ting. Bland de profetior han berättar om, nämner han nämligen att hon ska dö om sju dagar. Naturligtvis avfärdar hon det som tomt snack, men när de andra sakerna slår in en efter en, inser hon att döden väntar runt hörnet. Så hon rannsakar sitt liv och försöker se vad som är viktigt för henne, samtidigt som hon hoppas att det finns något sätt att förändra ödet.

Filmen behandlar en intressant historia och skådespelarna är det absolut inget fel på, så varför är jag ändå tveksam? Det är helt enkelt för slätstruket. Nerven och djupet saknas – vi får aldrig se någon av karaktärerna vara alltför bekymrade över det de vet om och just därför glömde jag faktiskt i perioder bort hela konceptet och intresserade mig mer för hur ”Lanie’s” karaktär och karriär skulle utvecklas.

Att man dessutom för minst tusende gången envisas med att pränta in budskapet att familjen och kärleken är viktigare än karriären, är bara tröttsamt. Visst, tanken är god, men man måste inte släppa X antal filmer varje år som säger precis samma sak på precis samma sätt. Just den igenkänningsfaktorn är horribel för upplösningen, eftersom man anar hur det ska sluta redan i den första halvtimmen. Varför kan man inte låta en film vara intressant, utan att gå in i samma gamla hjulspår?

Men eftersom ”Life or Something Like It”, liksom de flesta liknande filmerna åtminstone gick bra i USA trots mina opponeringar, känns det som om förändringarnas tid ligger långt borta. Men hoppas kan man ju alltid.

Nikita Averin Kronlund