Recension - Blu-ray/DVD

Det finns en scen i 'Open Range' där Charley Waite (Costner), efter den stora skottduellen, är väldigt nära att låta vansinnet ta över. En scen som satte sig direkt hos mig. Även den vanliga människan har sina brister. Brister som kan bli mer synliga och ännu mer verkliga då det händer något bortom våran vardagliga rutin.

I Kevin Costners nya film får vi följa fyra stycken män som inte är stationerade någonstans, utan som beger sig runt med sitt boskap i westerns slutskede.
Denna episka film är allt annat än episk. Den handlar inte om en längre tid och den är alldeles för långsam.
Tiden den utspelar sig på är drygt en vecka och hela händelseförloppet kan man skylla på ett oväder.
Hade det inte regnat så ofantligt den där natten så hade inte vagnens hjul fastnat i all lera och deras boskap hade inte försvunnit och blivit stulna. Och inget av det tragiska som nu händer hade hänt. Och Charley hade inte träffat Sue.

Något som ger mig gåshud är just detta. En liten detalj händer, kanske av misstag, men det leder till det andra som sedan leder till ett eller flera förändrade liv.
Bara en bra film kan visa detta med ett stort hjärta och ett brinnande intresse för fin dramaturgi.

Filmen tar sin början utanför den namnlösa staden där Denton Baxter (Michael Gambon) härjar. En korrupt stadschef som med järnhand styr stadens sheriff (James Russo) och hans män.
En stad där invånarna lärt sig leva med det och undvika problem. Något som kommer att få brutala förändringar inom de närmaste dagarna.

'Open Range' har, till ytan, alla ingredienser som en western ska ha. Pistoler, cowboyhattar, en stad med en enda gata, tystlåtna karlar, högljudda karlar, hästar och sprit.
'Open Range' har, under utan, ett brett personregister, en handling som tar tid på sig att berätta något (utan att vara seg eller intetsägande), karaktärer man tror på och känner sympati för, en stad som verkligen känns äkta och invånare som faktiskt finns.
När Costner regisserar så vill han få fram alla trovärdiga aspekter ur varenda aktör. Han förlitar sig på mänskliga värden och värderingar. Något som få regissörer gör numera.
Filmens enda specialeffekt är några tillagda moln på himlen. Filmens första avlossande skott sker efter en timma och fyrtio minuter.
Det är helt en westernfilm baserad på dialog, intelligent manus och ett fantastiskt skådespeleri som alla lever upp till.

Sedan har vi Robert Duvall. Hans karaktär (Boss Spearman) är nog, tillsammans med Euliss Dewey (Aposteln) den bästa roll han haft på 20 år. Varenda detalj med honom känns klockrent. Skandalen är den att han inte blev Oscarnominerad för denna film. Här bevisar han sin riktiga storhet och att Costner satte honom som förstanamnet är fullkomlig respekt.

Något som direkt kommer krypande är att detta är en sådan film som kanske inte sätter sig direkt, men efter man har låtit den smälta in så känner jag mig nästan tvingad att se den igen.

Det här är, mina vänner, den bästa westernfilmen på ruskigt många år. Den slår 90-talets bästa westerns (De Skoningslösa, Jack Bull...) på fingrarna utan problem.

'Open Range' rankar jag högt däruppe, bland "How the west was won", "The man who shot Liberty Valance", "The Good, the Bad and the Ugly" och "Butch Cassidy and the Sundance Kid".

Gustaf Molin