Recension - Blu-ray/DVD
Nu när regissören Richard Hoberts filmsvit om de sju dödssynderna är över kan han bli lite friare som regissör. Han kan lämna sina ”ramar” som har funnits och ge sig ut på i stort sett vad som faller han in. Hans nämnda filmsvit är en kul och originell idé men genomförandet lyckades kanske inte i alla sju filmer. Men istället så toppade han med några riktiga höjdare och den sista i sviten, ”Födelsedagen” hör till mina favoriter av Hobert.
I ”Födelsedagen” så handlade filmen till stor del om svartsjuka och otrohet, det gör det också till viss del i ”Alla älskar Alice” men denna gång får vi följa en hel skilsmässa och dess konsekvenser. Det ur barnens fokus, nämligen Alice (Natalie Björk) 12 år.
Johan (Persbrandt) och Lotta (Richardson) är gifta och har två barn, Alice och Pontus. Ganska så snart i filmen så får vi reda på att Johan har en affär med sin arbetskamrat Anna (Endre). Lotta upptäcker deras affär och en smärtfylld skilsmässa är nu ett faktum.
Alice lider precis som de flesta barnen när ens föräldrar separerar. Hon slits mellan två viljor (faderns och modern) och vill inget hellre än att de ska bli kära i varandra igen. Anna som är pappas nya flickvän klarar hon inte alls av och henne hatar hon mest av alla. Allt eftersom tiden går så går hon en väg till möte, en väg hon har väldigt svårt att hantera.
Hobert hör till en av Sveriges främsta regissörer och tillsammans med dom här skådespelarna så har han lyckats med något som verkligen levererar och berör. Han lyckas på ett mycket övertygande sätt att visa oss hur barn kommer i kläm och att dem inte är att underskattas.
Utan en barnskådespelerska som Natalie Björk (som spelar Alice) hade det nog inte gått så här bra. Hon är helt felfri, liksom sina rutinerade kollegor i filmen. Filmens första 45 minuter är lysande med laddade scener och en otroligt välskriven karaktär. Sedan trappar filmen ner lite men är fortfarande väldigt bra. Det lilla jag som jag tycker talar mot filmen är att Marie Richardsons karaktär Lotta blir lite för mycket, trots att man förstår hennes vrede och besvikelse så är det på gränsen till för mycket.
Det blev ingen guldbagge för Hobert och gänget men den var väl värd nomineringen för bästa film. Trots missen i sitt eget hemland så har den skördat stora framgångar runt om i världen och vunnit både tunga priser och blivit nominerad ett flertal gånger.
Att filmen levererar ett starkt budskap och når fram är till stor del tack vare att manuset är så pass välskrivet (Hobert har också skrivit manus). Kanske för att han själv varit med om liknande delar i sitt liv?
Med något så vanligt som skilsmässor i landet så borde alla se den. Dem som ej varit inblandade i någon, de som tänker eller de som redan skiljt sig borde se den. Alla älskar Alice sätter perspektiv på saker, ett perspektiv från ett barn som både vet och ser mer än vad man tror. Underskatta aldrig Alice.
Kommentarer