Recension - Blu-ray/DVD

Baserad på Michael Cunninghams Pulitzer Price-vinnande bok med samma namn, får vi följa tre historier i tre olika tidsperioder. 1929 börjar författarinnan Virginia Woolf skriva ”Mrs. Dalloway” under insyn av läkare och sin familj. 1951 planerar den obalanserade hemmafrun Laura Brown sin makes födelsedagsfest med ena ögat i boken ”Mrs. Dalloway”. Och slutligen 2001 arrangerar Clarissa Vaughn en fest för att fira sin väns författarpris; en författare som är döende i AIDS. Över en endaste dag är dessa historier kopplade via den tidigare nämnda boken, eftersom en skriver den, den andra läser den och den sista lever den.

Det är en riktigt raffinerad struktur i filmen, då klippen mellan de tre episoderna är riktigt snyggt genomförda. Daldry, som härom året gjorde den upplyftande ”Billy Elliott”, har inga problem alls med att hantera en historia med lite mer tyngd. Han har i och för sig en imponerande ensemble som assistans.

Nicole Kidman, Meryl Streep, Julianne Moore, Ed Harris, Allison Janney, Claire Danes, John C. Reilly – i en och samma film! Jag behöver nog inte ens nämna att det är fantastiska skådespelarinsatser från alla håll. Den enda som känns något malplacerad, är Jeff Daniels som verkar ha svårt att komma tillbaka till de dramatiska roller han inte gjort på 20 år.

Dock överskuggas alla av Nicole Kidman med sin specialeffekt till näsa. Hon är fullkomligt oigenkännlig. Och det beror inte enbart på näsan. Hennes spel, hennes sätt att uttrycka sig, hennes hela existens i filmen är makalös. Jag glömde periodvis bort att det var henne jag såg där på duken. Om inte Kidman får sin efterlängtade Oscar nu, så har akademien gjort ett gravt tjänstefel.

Men om jag lovordar filmen så pass, varför räcker det inte hela vägen? Dessvärre tror jag att det här fungerar bättre som bok. Historierna är extremt ojämna vad gäller att upprätthålla mitt intresse. Det händer inte särskilt mycket intressant, utan glimtar bara till i vissa scener. I bokform, kan man fokusera sig mer på karaktärerna och deras psyken, men här blir det faktiskt bitvis riktigt händelselöst.

Hursomhelst är skådespelarna värda att se filmen för, men jag antar att de som är mer intresserade av själva historien, faktiskt får damma av bokhyllan för att få ut mesta möjliga av den.

Nikita Averin Kronlund