Recension - Blu-ray/DVD

Marc Lawrence regidebuterar med starka namn som Grant och Bullock, men han ger sig också in i en mycket svår genre. Kärlekskomedier. Det är en genre likt fotbollsmatcher, man vet precis grundförutsättningarna men det är de individuella prestationerna och underhållningen som ofta skiljer sig från bättre till sämre. ”Kärlek på jobbet” var en riktigt underhållande fotbollsmatch, en match det var mycket länge sedan man såg.

Lucy (Bullock) är en kvinna som lever för sina principer och kämpar för dom. Hon gör allt från djurens rätt i samhället till att skydda gamla byggnader. George (Grant) är däremot en snuskigt rik företagare som tar livet med en väldigt stor klackspark. För den delen är han ingen äcklig slusk utan bara väldigt likgiltig. En dag korsas deras vägar då George företag planerar stora husbyggen i Lucys barndomskvarter, vilket innebär att deras kulturcenter måste rivas. George advokat slutar och han behöver en ny. Lucy är en advokat och trots sina totalt skilda åsikter om saker så tar hon jobbet, enbart för att rädda sitt kära kulturcenter.


Hugh Grant är en person som växt från liten smörig britt, till en ironisk, roande och fullständigt lysande skådespelare. Sandra Bullock är en sådan person som inte växt alls. Vilket är i en mycket positiv mening. Hon är fortfarande den där söta tjejen som döljer något väldigt vilt inom sig och hon känns mycket oberörd av det andra så lätt påverkas av, pengar. Ni fattar, skådespelarna ligger bra till hos mig och det sabbar dom inte i den här kärlekskomedin heller.


Sådana här typer av filmer har av ofta naturliga skäl som Hollywood själva hittat på ett begränsat område att röra sig på för att få räknas som lyckat koncept. ”Kärlek på jobbet” Bryter sig ur den mallen och visar mycket befriande två människor vars olikheter/likheter för dom samman på ett annat plan än kärlek. Till en början, för sen vet vem som helst vart det barkar vägen men filmens period innan det. Det är den perioden som är intressant och väldigt lyckad då vi hela tiden slipper ”Ska det bli dom”- syndromet. Marc Lawrence som också skrivit manus lämnar försöken att göra det romantiskt och levererar istället en flirtig komedi med den rätta glimten.


Ofta i den här typen av film så brukar motsättningarna paret emellan målas upp alldeles för tydligt, men nu känns det som det ligger medvetet sekundärt, det berättas avsiktligt men inte för tydligt. George som Grants karaktär heter känns otroligt befriande för han slipper bli en rik slusk som är väldigt endimensionell, som allt för ofta. George är bara snuskigt rik och är lite mer nedtonad.


En rolig film som inte bjuder på gapflabb men istället småfnitter genom hela filmen. Filmens styrka ligger i humorn och tajmade skådespelarprestationer. Svagheten ligger i kärleksakten, som visserligen bara är sista 25 minuterna. Det var mycket längesedan någon film lyckades bryta sig ur den redan inristade ramen.

Johan Lindström