Recension - Blu-ray/DVD

Det finns få storheter som Roman Polanski, som är lika stor och samtidit lika ojämn. Han har sina toppar och bottnar, går från det ena temat till det andra. Som en vilsen själ som aldrig hittar hem.

Han hittar inte riktigt hem vad gäller The Pianist heller. Tyvärr. Även om viljan finns där så får jag en känsla av att den här sortens film inte är Polanskis starka sida. Och det känns i filmen. Men ingalunda är The Pianist en dålig film, utan en varm skakande berättelse.

Berättelsen om mästarpianisten Wladyslaw Szpilman är baserad på verkliga händelser efter Szpilmans egen biografi. Huvudrollen spelas av rutinerade men inte för det välkände Adrien Brody (som är en typsik skådis som man känner igen, fast man vet inte från var). Övriga skådespelare är idel okända ansikten något som verkligen inte är negativt. Det finns en risk när man gör filmer som dessa att ju fler kända och stora namn, desto längre bort kommer trovärdigheten. Men The Pianist är ytterst trovärdig på flera sätt.

Det går inte att skriva om The Pianist utan att komma in på Schindlers List. Som jag ser det finns det några viktiga punkter där filmerna skiljer sig. Schindlers List hade ett syfte att "påminna" om det hemska som hände i Nazi-Tyskland, det var näst intill ett frosseri i ondska och människolidande. The Pianist är inte alls ute efter det, men ondskan och människolidandet finns hela tiden där på ett mycket obehagligt sätt. Hur dumt den än låter är våldet i The Pianist mer "vardagligt". Det är inte hela tiden skott i huvuden, döda kroppar överallt, utan dessa sekvenser smygs in i filmen på ett sätt som får mig att känna en helt annan avsky än när jag såg Schindlers List. Och visst, vi blir påminda och vi kommer aldrig att glömma, även efter att ha sett The Pianist.

Filmer av det här slaget får man oftast som kritiker varken kritisera eller skriva ner. Så är det bara. Du kan till exempel itne säga att Schindlers List var kass, gör du det så är du antingen känslolös eller så hör du till skaran som förnekar att judeutrotningen aldrig ägt rum. Den enda invändning jag har, nåja två då, är att The Pianist blir lite för mycket Cast Away. En och annan gäspning kan förekomma. Men vad tusan, vem gäspade inte under Den engelske patienten och ändå blev den hyllad till skyarna. Hur som helst, The Pianist är trots dess smygande ondska och råhet, ett ovanligt drag av Polanski och en mycket sevärd film.

Jesper Isaksson