Recension - Blu-ray/DVD

Peter Jackson fick efter blod, svett och åtskilliga Oscarstatyetter förtroendet att realisera sitt drömprojekt att än en gång låta filmhistoriens kändaste apa stå på Empire State Building, vrålandes in i publikens hjärtan. Cirka 200 miljoner dollar senare är filmen här. Året är 2005, och vi befinner oss i en tid där remake blivit en egen genre, men tro mig när jag säger att King Kongs stapplande steg in i nya millenniet är så mycket, mycket mer.

Historien borde de flesta redan känna till vid det här laget, med den ytterst tveksamma regissören vars storhetsvansinne leder till Skull Island, som visar sig vara mer än en exotisk inspelningsplats. Det är nämligen hemmet för smaklösa insekter, dinosaurier av olika slag, samt de sinnesrubbade urinvånarna som tillber en viss apa. Merian C Cooper gjorde den här filmen redan 1933, och besteg mållinjen efter drygt 100 minuter, men allas vår favorittjockis har utvecklat den klassiska berättelsen till en tre timmar lång äventyrsupplevelse som får vuxna att köpa gymkort, medan vi yngre sneglar på finlandsfärjorna, funderandes över vilken som skulle hålla ända till Skull Island.

I huvudrollerna ser vi Naomi Watts (skådespelerskan), Jack Black (regissören) och Adrien Brody (manusförfattaren). Watts känns given som den vackra, smått sorgsna skådespelerskan. Hon är en artist av bredd som snappat upp det bästa från två världar, då hon dels bemästrar det ytliga från mainstream, men även det själsliga från independent, vilket får henne att skina oavsett sammanhang. Mer intressant och spännande är dock tillsättningen av de manliga rollerna. Adrien Brody har vunnit en Oscar, ja, men hur fungerar han som intellektuell hjälte i den vilda djungeln? Alldeles utmärk. Att han inte uppfyller idealen för en hjälte talar mest för hans fördel, då karaktären är lite av fel man vid rätt tillfälle. Jack Black går som vanligt hem när han skänker den komiska touchen, men han gör det med en sådan otrolig glimt i ögat istället för att blott fylla en genres obligatoriska lucka.

Det här är en lång film som klockar in på 3 timmar och 8 minuter. Bu eller bä? Gäspning eller adrenalin? Ärligt talat - lite av båda. Den börjar riktigt bra, och sätter tonen för 1930-talets New York. Vi blir bekanta med karaktärerna och fattar tyckte för dem. Sedan kan själva resan till Skull Island bitvis kännas lite utdragen, men när de väl gjort sig hemmastadda i King Kongs lya så är det modern matiné för hela slanten. Peter Jackson visar sin storhet (konstnärliga, alltså), och man känner hur hemmastad han kommit att bli inom äventyrsgenren. Jag vill nästan påstå att Peter Jackson tagit biounderhållningen till en ny nivå och han bevisar för alla rödvinsdrickande DN-snobbar att dyra storfilmer faktiskt kan innehålla både hjärta och hjärna, för den här filmen skulle inte ha blivit mer än en ny ”Godzilla” utan Peter Jacksons mästerliga hantverk.

Det här ska ses i en stor nedsläckt salong. ”King Kong" är en film som argumenterar för varför datorn bör ignoreras för en kväll, och varför man istället ska skramla ihop slantarna till ett biobesök. Det kan inte bli mycket roligare än såhär, och som filmsnobb garanterar jag att det är ren underhållning oavsett vad man har uppstaplat i filmhyllan. Skit i de trötta försöken att hitta julklappar, och bjud istället hela familjen på årets bästa bioupplevelse!

En andra åsikt: Kim Ekberg
Älskade apskaft!
Det hade min rubrik till den här artikeln varit om den hade varit min. Det är den inte. Nu får ni nöja er med att läsa det som underrubrik. Det är också kul. Anledningen till mitt rubrikval är att Peter Jacksson är ett riktigt apskaft. För hur han än har kämpat och donat för att få "King Kong" bra så faller den på en punkt hur han än bär sig åt. Peter Jacksons "King Kong" blir aldrig mer än just Peter Jacksons "King Kong". Det är "King Kong", fast överdragen med en fet matta larger than life-visuella och audiovisuella specialeffekter. Det är övertygande, och man kan inte låta bli att ryckas med av det och tycka att det är lite bättre än det egentligen är. För egentligen så blir det aldrig mer än "King Kong", fast i en ny snygg skrud som även den en dag kommer att bli gammal. Därav apskaft, älskade apskaft!
Betyg: 3/5

Ett tredje utlåtande: Johan Karlsson
Efter en halvseg start (som i efterhand känns motiverad med tanke på hur högt tempot blir och hur markant dialogen avtar) så lyckas "King Kong" imponera både känslomässigt och actionmässigt: Man tycker synd om den ensamma bautaapan, och det är en fröjd att se honom banka dinosaurier sönder och samman. Hade trott att Jack Black skulle ta mer plats, men icke. En vacker och unik film som ger mig mycket mer än "Sagan om sega Ringen". Inga apkonster här inte. Se den!
Betyg: 4/5

Sebastian Lindvall