Recension - Blu-ray/DVD

Tobias är, mot sina föräldrars vilja, en nyexaminerad präst som är trött på sin småborgerliga tillvaro och bakgrund och söker därför medvetet en plats som präst i en förort i hopp om att göra skillnad i världen.

Väl där möter han Carola, en ung rullstolsbunden, socialbidragstagande kvinna med uppenbarliga problem med alkoholen som säger vad hon vill, när hon vill och har en garderob som Tobias själv rubricerar som något som en polsk hora skulle kunna klä sig i.

Hon är frigjord på ett sätt som Tobias aldrig någonsin i sin vildaste fantasi hade kunnat föreställa sin ens existerade. Och han faller av någon anledning pladask för henne. Men hur han detta omaka par ha en framtid ihop?

Regissören Lind Lagerlöf har en bunt skickliga skådespelare att bolla med – såväl rutinerade, som nya ansikten – och personregin genomför han på ett skickligt sätt.
Dessvärre har han en felande länk som hindrar honom från att få till en bra film – en viktig sådan, dessutom – nämligen manuset.

Jag köper mycket när det gäller logik inom filmens underbara värld. Men att en film, vars grund och bas består i en kärlekshistoria, ger en berättelse som saknar rim och reson för kärleken, är föga acceptabelt.

Det finns ingen anledning för Tobias att bli förälskad i Carola – odrägliga personer finns det i all mass och odräglighet är enligt min mening inte synonymt med frigjordhet. Eller vice versa.

Genom sitt beteende försätter hon honom i den ena plågsamt pinsamma situationen efter den andra, helt befriad från hänsyn till någon annan än sig själv. Och av någon helt oförklarlig anledning, verkar han acceptera detta och älska henne, trots att han klart och tydligt lider av detta.

Just här faller historien – en känga mot ”normaliteten”, med allt det innebär, fungerar ypperligt även här. En sekvens med en radda tal under ett bröllop bidrar till förståelsen av Jonas Karlssons ryckande läpp, men det hela sjunker med en kärlekshistoria som är alltför svårtuggad för att smälta.

Jag kan inte göra annat än att hoppas att regissören håller sig undan sin hustrus manus hädanefter, för mannen visar åter talang. Dessvärre krävs mer än talang och skickliga aktörer för att uträtta storverk, men han lyckas hålla ”Miffo” med näsan precis över vattenytan och det är ett under i sig. Men framför allt är detta, om allt vill sig väl (dvs. om Lind Lagerlöf kommer över ett bra manus), ett gott omen för framtiden inom den svenska filmindustrin.

Nikita Averin Kronlund