Recension - Blu-ray/DVD

Antingen hatar man musikaler på film eller så älskar man dem. Världen är inte direkt bortskämd vad gäller filmmusikal och de som gjorts de senaste 20 åren går att räkna på två händer. Det gör att det naturligtvis är välkommet med musikal på vita duken, även om man måste förstå att en musikal som vi känner den, alltid är skriven och gjord för att spelas på en scen. Filmversioner är alltså ett ganska vanskligt projekt och det blir sällan bra.

Sir Andrew Lloyd Webber är omåttligt populär världen över och hans musikalsucceer är många. Frågar du mig så svarar jag att Webber ger mig kalla kårar på ungefär samma sätt som Robert Wells och hans pudelrockssymfonier. Och då menar jag inte kalla kårar av musikalisk njutning utan helt tvärt om. Webber är musikalens E-type och tilltalar mig inte ett endaste dugg. Därför blir den musikaliska upplevelsen av filmen ett enda långt genomlidande.

Joel Schumachers version av "The Phantom of the Opera" kommer aldrig bli en filmmusikalklassiker som t.ex. "Chicago" från 2002 kommer att bli. Den tål att jämföras med Jerome Robbins filmatisering av "West Side Story" från 1961. Schumacher gör inget direkt fel, utan det enda felet är Webber. De allra största musikalerna är skrivna av andra än Webber, därför kommer också "The Phantom of the Opera" att snart vara bortglömd.

Jesper Isaksson