Recension - Blu-ray/DVD

Engelska filmer om det övernaturliga som spännande ’Dog Soldiers’, Danny Boyles ’28 dagar senare’ och ’the Bunker’ har, åtminstone för undertecknad, erbjudit en skön skräckfilms-detour från teen-slashers från Hollywood och den japanska tsunamin av rysare som exempelvis ’Ringu’, ’Dark Water’, ’the Eye’ mfl.

Det var därför jag med spänning såg fram mot nya brittiska skräckfilmen ’Deathwatch’ av regidebuterande Mike Bassett. Deathwatch utspelar sig under första världskriget 1917 på den västra fronten. Nio brittiska soldater som efter ett slag gått vilse söker skydd i ett system av tyska skyttegravar. Inom kort står det klart att något inte står rätt till i den regniga, leriga skyttegraven...

Premisserna är således goda. Jag gillar skarpt filmer med just detta upplägg där vi möter en grupp individer som isolerats från omvärlden för att slåss mot något okänt. Jag har nämnt detta tidigare i någon recension med det tål att upprepas och filmer som Aliens, the Thing, Rovdjuret är alla favoriter bland annat av ovan nämnd anledning. Tilläggas kan att ’Dog Soldiers’ och ’The Bunker’ är väldigt lika Deathwatch på denna punkt – en mindre grupp soldater tvingas slåss både inom och utom gruppen mot en inledningsvis ansiktslös fiende på en isolerad plats. Deathwatch gör ingen besviken med sina avsikter men hantverket och manuset håller inte måttet. Filmen är visserligen väldigt snygg och varenda scen osar av krutrök, stanken av döda kroppar och knähög lera i skyttegravarnas totala helvete. Men det räcker inte när regin är så undermålig. Jag upplevde inte filmen som spännande en enda gång vilket väl får sägas är ett stort problem i skräckfilmer. Vidare så var manuset relativt rörigt och den obligatoriska ’twisten’ på slutet ställde en del frågor om vad som egentligen hände. Det är omöjligt att inte avslöja något om vad som inte bör avslöjas när detta ska diskuteras så jag lämnar detta ämne men konstaterar att den mest troliga lösningen är rätt skakig och hålen är ganska många.

Skådespelarinsatserna är gedigna men huvudrollsinnehavaren, Jamie Bell, är alldeles för blek. Blek är också det bestående intryck filmen ger. På pluskontot återfinns produktionsdesignen men på minuskontot nästan allt annat. Mina förväntningar nådde den inte upp till och men 90 minuter av din tid är den värd om du är en fantast.

Erik Norin