Recension - Blu-ray/DVD

Storyn till Ett monster till svärmor är enkel. Viola Fields (Jane Fonda, nu 67 år gammal) är en berömd pratshowvärdinna som intervjuat celebriteter i decennium, när hon plötsligt en dag får reda på att hon ska bli ersatt av en hälften så gammal bimbo. Den dryga och arroganta Fields får ett sammanbrott och åker bort i ett antal månader för att återhämta sig. När hon återkommer blir dock friden kort då hennes enda barn Kevin (Michael Vartan) under tiden hon varit borta träffat och förlovat sig med Charlotte ”Charlie” Cantilini (Jennifer Lopez).
Viola drabbas av panik då hon känner att hon håller på att förlora sin förstfödde till en flicka utan vare sig utbildning eller fina anor, och bestämmer sig för att till varje pris försöka skrämma bort Charlie genom att vara den värsta svärmodern genom historien. Bäddat för trubbel alltså.

Det här är troligen en film som många säkert väntat på (i alla fall jag) då det är Jane Fondas första film på 14 år. Detta är onekligen ett historiskt faktum i filmbranschen.
Jane Fonda, dotter till legendariska Henry Fonda (Once Upon a Time in the West, My Name is Nobody) och syster till Peter Fonda (Easy Rider) gör alltså en efterlängtad comeback. Dock är detta tyvärr överlag en helt vanlig amerikansk romantisk komedi. Med det menar jag det som händer att två personer träffas, stoppa in lite ljuv musik, lite meningsskiljaktigheter och ett totalt förutsägbart slut. Kanske inte så spännande. Men Jane Fonda visar att hon fortfarande är en bra skådespelerska med ett härligt pendlande mellan detaljskådespeleri och grovt överspel, och man kan känna att Fonda hade roligt när hon spelade in den här filmen. Lopez sköter sig bra, men bredvid den otroligt platta karaktären Kevin (som syns som Vaughn i serien Alias) är det inte svårt att lysa upp. Wanda Sykes (Simma lugnt Larry) gör också en lagom festlig roll som Violas medhjälpare i vått och torrt.

Som i de flesta amerikanska rom-coms kan storyns osannolikhet ofta reta gallfeber på mig, t ex som det faktum att Charlotte i filmen bemöts som att hon var en helt vanlig, rätt tjock och medelmåttig tjej när det är uppenbart att hon både är smart och vacker. Men ska man se den här sortens film är det något man helt enkelt får acceptera. Anledningen till att jag ger den här filmen en trea stavas helt klart Jane Fonda. Så vill du se en film som inte kräver mycket tankearbete duger denna utmärkt, men vill du ha något att bita i med Jane Fonda som är garanterat Lopez-fritt så ska jag tipsa om att leta upp filmen ”They Shoot Horses, Don’t they?” från -69 och njuta av en helt underbar fempoängare.

Isabella Rodriguez