Recension - Blu-ray/DVD

Att göra om en klassisk film måste vara något av det svåraste som kan tänkas för en regissör. Jämförelser med originalet är ofrånkomligt likaså höga krav, eller kanske det motsatta – en förutfattad mening att kopian aldrig kan bli lika bra som originalet. Även om det finns ’remakes’ som enligt undertecknad är bättre än originalet (Carpenter’s The Thing för att nämna en), så är detta undantag som bekräftar regeln.

En av de kanske största skräckklassikerna och tillika mest mytomspunna och av censuren mest avskydda filmer är Motorsågsmassakern eller The Texas Chainsaw Massacre (1974) av Tobe Hooper. När jag växte upp var The Texas Chainsaw Massacre ständigt ett slagträ i videovåldsdebatten och rykten om filmen gjorde gällande att The Texas Chainsaw Massacre antagligen var det absolut värsta som fanns att se. Alla som har sett originalet vet att med stor sannolikhet att det finns filmer som innehåller mer blod, mer våld och mer ’gore’. Det måste dock sägas att Hooper skapat en klassiker som för alltid kommer att användas som en lång och svåröverträffad måttstock för efterföljare och skräckfilmer i allmänhet för The Texas Chainsaw Massacre är verkligen en obehaglig historia.

På grund av resonemanget i inledningen av denna recension var det där med viss skepsis jag, tjugo år efter att originalet kom, bestämde mig för att se The Texas Chainsaw Massacre – 2003.

Ni kanske kan historien? En grupp ungdomar på färd genom Texas hamnar olyckligt i en orgie av våld och deras nemesis är en man med motorsåg som kallas för Leatherface. Panik, våld, blod, ångest under den stekande Texas-solen är i stort vad denna film handlar om. Långt ifrån originalet men andan är väl bevarad med viss dokumentär känsla i kontexten, total humorlöshet, naket våld samt antydan om densamma – detta är ingen skräckfilm i samma stil som exempelvis ’Scream’. Fotot är verkligen snyggt och denna film ligger nära Seven i bildspråk, föga förvånande är att regissören Marcus Nispel kommer från reklamfilms- och musikvideovärlden.

Historien avviker en hel del från Hoopers klassiker och en del delar i manuset känns inte helt solida; är verkligen alla som bor på landsbygden i USA utvecklingsstörda och/eller potentiella mördare? Skådespelarna gör dock samtliga en klart godkänd insats och som vanligt är R. Lee Ermey dominant.

The Texas Chainsaw Massacre (2003) är inte en milstolpe och originalet kan den inte rubba.
Men det är en positiv överraskning och klart bättre än dåliga red-neck rysaren Cabin Fever som jag såg tidigare idag. Se The Texas Chainsaw Massacre (2003) hellre som en ok hyllning till filmhistoriens kanske mest uppseendeväckande film.

Erik Norin