Recension - Blu-ray/DVD

Att regissören Martin Munthe får göra en till film är för mig ett mysterium som liknar inget annat. Mannen gjorde för några år sedan ”Hjärta av sten” som jag nog kan utse till den sämsta filmen i svensk filmhistoria genom tiderna. Tills nu, för denna gång är det ännu värre. Vad är meningen med den här filmen? Vad vill Martin förmedla? Det är uppenbart en hyllning till ”Fredag den 13:e- filmerna” men varför såhär? Varför på engelska? Frågetecknena är många.

Ett gäng svenska (engelskspråkiga!) ungdomar beger sig ut i den nordiska vildmarken för att ha trevligt och lite festligt i en stuga. Men på vägen dit åker dom förbi en stor herrgård och får det berättat för sig att en hemskt knäpp familj bor där och att dom ska man hålla sig på avstånd med. Men vad dom festande ungdomarna inte vet är att även om dom håller sig på avstånd så finns det en mörk hemlighet som är väldigt nyfikna på dom. En inavelsgrabb som rymt från sin jordhåla är mer än nyfiken på att se hur ungdomars inälvor ser ut.


Det görs alldeles för få svenska rysare och ”Camp Slaughter” skulle kunna ha varit en frisk fläkt. Men istället blir det den totala motsatsen och det här bevisar att den nya digitala och billiga filmskapandet inte alltid är till det goda.
Tanken med filmen måste ha varit att det ska vara dåligt men förbannat charmigt, något annat är helt oförståeligt. Men det blir bara dåligt.

Dialogen är helt på engelska vilken jag fortfarande inte förstår, för nivån är inte högre än en nybörjare. Det är alltså en fruktansvärd pinsam dialog framförd på ett ännu pinsammare sätt. Varför? Är det ett försök att vara karikatyr av den typen av skräckfilmer som kom för 30 år sedan? Det största frågetecknet är nog hur den här filmen ens kom upp på bio?

Hur som helst är det varken rysligt, kul eller ens charmigt. Det är så fruktansvärt dåligt att ettan i betyg känns på tok för högt.

Johan Lindström