Recension - Blu-ray/DVD

Årets Oscarsgala var den tråkigaste jag sett på mycket länge. Filmstjärnorna kämpade, precis som jag , med att hålla sig vakna. Åtminstone de som var där just för att de är filmstjärnor. Det tämligen tunna startfältet för de nominerade för bästa filmsång hade bara en enda värdig vinnare. Att Annie Lennox vann med den där tunga och tråkiga låten är ett mysterium. Vinnaren skulle naturligtvis ha varit låten från "Trion från Belleville", den enda som svängde och som man framförallt kan nynna med i refrängen till. De andra låtarna är av den typen att de aldrig sätter sig.

Undantaget var dock den fantastiskt gungiga saken från en av förra årets stora överraskningar. Visserligen inte en chans mot "Hitta Nemo", men är ändå en värdig vinnare av hur många andra filmpriser som helst som den har fått mottaga de senaste året. Förra årets vinnare för bästa animerade film, "Spirited Away", bröt en viss trend där de stora bolagen, Disney och Pixar, står för konkurensen och det kunde mycket väl varit ett sånt år 2003. Jag protesterar dock inte mot att det blev Pixar som vann i år och även om konkurensen inte var hård, så hade "Trion från Belleville" lika gärna gått och vunnit. Kanske rent av otur att filmen blev klar samma år som Pixar kommer ut med sin storfilm.

Hur som helst, "Trion från Belleville" rockar fett. På sitt eget sätt i alla fall. Det "fina" med filmen är att du kan beställa den på DVD från kontinenten redan nu och det gör ingenting om du inte kan prata franska. "Trion..." är nämligen helt stum. Tyst. Det finns några repliker, men de är mest skval från teveapparater och små harklingar. Annars är det lite som att läsa en serietidning. Handlingen förs framåt genom bilder. Och vilka bilder sen! På en och samma gång mil från Pixars dataanimation och samtidigt långt från den japanska animegenren och Disneys klassiska animation. Det känns vuxen på något sätt och utan tvekan har det lagts ner oerhört mycket arbete på filmen.

Detaljrikedomen är slående och filmen är full med små ironiska hintar och mycket humor. Till exempel gestaltas amerikanarna som överdrivet tjocka och feta människor. Mycket överdrift. "Trion..." är en charmig film på alla sätt och vis. Hade du inga problem med att se von Triers "Dogville", kan du nog se den här. På sätt och vis lite samma sak, fast tvärt om. I "Dogville" fanns knappt någon scnografi alls utan det var orden som var det viktiga. Här är det precis tvärt om. Och så klart, låten "The Triplets from Belleville" är underbart medryckande!

Jesper Isaksson