Recension - Blu-ray/DVD

Tom Cruise fick in en rejält hit förra året med The Last Samurai. En film som jag faktiskt tyckte mycket om och hade förmodligen gjort även utan Cruise. Det är något mystiskt och exotiskt med samuraier, helt klart. Och i samma veva släpps också fantastiska Shogun på DVD. En ordentlig nostalgitripp för dig som fick vara uppe senare än klockan åtta på kvällarna i början på 80-talet.

Att det fortfarande görs samuraifilmer i Japan är mycket glädjande. Utan att ha gjort allt för många historiska efterforskningar på området, vågar jag påstå att samurai-kulturen på många sätt är unik. Den utgör en stor del av japansk historia och försvann egentligen inte förrän i vid förra sekelskiftet. Fram tills dess var Japan indelat i ett antal kungadömen som i sint tur bestod av områden som styrdes av mäktiga klaner. Allt detta måste ha påverkat Japan ända till dags dato.

Japans bidrag till 2004 års Oscar hette Twilight Samurai. Denna film sopade mattan i Japans egena "Guldbagge-tävling" och har även vunnit priser i Hong Kong. Filmen har just kommit till min brevlåda och tyvärr har jag i skrivandets stund inte hunnit se den mer än att, syndigt nog, bläddrat lite snabbt. Under den här bläddringen möttes jag av mycket stillsamma bilder, utan skrikande samuraier som flög mellan hustak och väggar. Mycket dialog och inte särskilt mycket våld.

Samma är det med When the last sword is drawn. Blodet sprutar inte, något som vi kanske förväntar oss i filmer som handlar om krigare beväpnade med rakbladsvassa svärd. Det är ett par scener där man kämpar så att svetten lackar, annars är det ett oerhört vackert drama som spelas upp. Filmen har förresten vunnit pris i för bästa film i den japanska prisutdelningen.

I centrum står den mycket annorlunda samuraien Kanichiro Yoshimura som snabbt blir omtyckt av alla, men också föraktad. Han beter sig inte som en samurai utan uppfattas som en snål och gridig människa som bara är ute efter pengar. Yoshimura lämnade sin klan hemma för att ta värvning och kunna försörja sina familj. Och familjen är det enda han tänker på.

Det kan vara lite svårt att hänga med i svängarna. Filmen växlar nämligen mellan olika tidpunkter. Dels inleds filmen med något vi kan kalla "nästan nutid", där två män av en slump möts och genom filmen kommer man närmare sanningen om vilka man är. Dels hoppar filmen mellan "då-tid" och "innan då-tid" och mycket möjligt mellan även "strax efter innan då-tid". Det blir lite rörligt men allt eftersom kommer jag på mig själv att mer förstå hur det hela hänger ihop. Det krävs koncentration och har man den, kan man gott och väl förstå hur regissören Yojiro Takita tänker.

Den näst intill totala avsaknaden av blod och våldsamheter, är ingenting man egentligen tänker på. Det otroligt vackra fotot och en portion humor i vissa scener, resulterar i en film som berör på djupet. En film om starka familjeband, kärlek och plikt. Tårarna kommer gärna vid ett par tillfällen. Kan det vara så att japansk film faktiskt håller på att mogna och allt mer skilja sig från Hong Kong? Djupet i "When the last..." och i "Twilight samurai" (får vi anta) tyder på det. Det är i så fall välkommet i en genre som annars mest går ut på snygga kampsportsscener och sprutande blod. Och visst är det Universals satsning Asian Vision som gör att du kan njuta denna film framför teven vilken kväll som helst i veckan. Bara det är värt att buga för.

Jesper Isaksson