Handling

Världens sötaste och lataste katt är tillbaka. Den här gången gör han
Storbritannien osäkert. Jon sticker till London för att fria till sin
flickvän Liz. Gustaf inser att hans ställning som hushärskare är hotad
och tillsammans med Odie ger han sig ut för att övervaka Jon. Väl i
England förväxlas han med en kunglig engelsk katt, som ser precis ut
som honom. Denne engelske katt har ärvt ett helt gods av sin rika
ägarinna som nyss avlidit. Problemet är bara att Lord Dargis, den
gamla damens ende brorson, vill ha godset för sig själv och planerar
att döda sin pälsbärande rival. Väl i Storbritannien byter Gustaf liv
med sin engelske motsvarighet. Den aristokratiske adelskatten får
vänja sig vid lasagne och Ådi, och Gustaf får leva som prins ett par
dar, där han med hjälp av sin tjänarstab av husdjur, lasagne och
vanlig fräckhet tar upp kampen mot den katthatande Lord Dargris...
Det tyvärr sägas med en gång: Claes Malmberg är ingenting mot Billy
Connolly. Connollys röst passar perfekt som Gustaf; han har precis den
sköna, nonchalanta charmen som vi associerar med denne seriefigur.
Claes Malmberg är för gemytlig, inte alls lika cool. De minsta barnen
måste förstås nöja sig med den svenska versionen, men så fort de kan
läsa textremsorna någorlunda snabbt borde de få större glädje av den
engelska versionen.
Gustafs charm överhuvudtaget den största behållningen med den här
filmen, som är lite lång för det ganska tunna upplägget. Replikerna
kryllar av skämt, och ibland skrattar man som vuxen åt en del kvicka
ordlekar, till exempel den engelska titeln, A Tale of two Kitties,
samt skillnaden mellan brittiskt och amerikanskt. Frågan är om barnen,
som filmen riktar sig till, uppskattar sådana finesser? Däremot lär de
tycka om Gustafs dans när han visar hur man lagar en äkta lasagne. En
hel del andra scener som lär vara roliga finns också; snubblingar,
jakter, och blodtörstiga hundar som biter skurken i benet. Poolpartyt
med alla gårdens djur är också en höjdare. Billy Connolly är också
rolig som den elake lord Dargis, och är en välgörande kontrast till
färglösa Jennifer Love Hewitt och Breckin Meyer. Men det räcker tyvärr
inte för en hel film.
Extramaterialet är mycket bra. Det finns fyra kortfilmer där Jim Davis
lär oss att rita Gustaf och Ådi. Sedan finns en bakom kameran
dokumentär där "The Nine Lives of Garfield", där filmens supervisor
Betsy Paterson beskriver hur de gjorde filmen. En generöst extramaterial som
man gärna skulle vilja se i andra DVD utgåvor också.

Medverkande

Recensioner