Recension - Bio

Alla är ute efter Buddy ”Aces” Israel, en gammal avdankad Las Vegas-artist. Anledningen är att han har en miljon dollar på sitt huvud och branschen för yrkesmördare ser sin chans att tjäna en hacka. Dock blir det förväxlingar och missförstånd när alla dyker upp samtidigt på det lyxiga hotellet ”Aces” bor på. Det som egentligen skulle vara en lätt match blir helt plötsligt livshotande för alla inblandade. Vem kommer att gå levande från tidernas mest missförstådda dag?


Till en början trodde jag att ”Smokin’ Aces” var ännu en film som skulle mäta sig med coola klassiska gangsterfilmer. Ack så fel jag hade – en ny gangsterklassiker har nämligen fötts.

Det är regissören Joe Carnahan som ligger bakom manuset till denna film. Det är faktiskt ett riktigt bra manus vilket utgör grunden till en ovanligt bra film. Han har lyckats med det som bara ett fåtal kan göra – att skriva ett rätt enkelt manus men med förvecklingar och överraskningar. Det är också en del blod och splatterscener i filmen vilket gör att jag blir såld direkt.

Den första halvtimmen är en slags etablering av själva dilemmat i filmen. Framförallt får vi här en presentation av alla karaktärerna. På något konstigt sätt lyckas filmen hålla kvar en trots att denna öppning inte är det bästa jag sett. Men ju längre man sitter framför dumburken desto fler coola klipp och framförallt påhittiga och schyssta scenövergångar blir det. Det här är faktiskt riktigt bra.

Det är inte ett litet skådespelarteam Joe Carnahan skrapat ihop. Som FBI:s vice direktör ser vi självklart Andy Garcia. Som huvudperson i filmen ser vi Jeremy Piven som gör en fantastisk rollprestation. I en mindre roll ser vi Ben Affleck, jag tackar gudarna att herr Affleck bara fick en biroll i detta mästerverk då han hade sänkt filmen rejält om han haft en större roll. Jag behöver kanske inte nämna att jag inte är någon större beundrare av Ben Affleck. Det enda som var äkta i hans karaktär var kläderna.

Något som Joe Carnahan också lyckats med är att få fram äkta känslor i de olika miljöerna. Så fort jag får se poliserna dyker en känsla upp inom mig och när jag får se en av lönnmördarna får jag en annan. Detta ger en helt ny dimension av filmen då man faktiskt känner miljöbytet och karaktärsväxlingarna i hela kroppen.

Det blir faktiskt aldrig riktigt tråkigt. För en gångs skull överraskar denna film med ett suveränt slut. Något jag i efterhand blev lite besviken på var den tråkiga, normala undertext som presenterade karaktärerna i början. Hade inte Hollywood kunnat hosta upp några tusen dollars ur sin feta bunte för att göra lite coola, flashiga presentationstexter? Om det ser ut så här på grund av en bristande budget hade man kunnat byta ut Affleck mot presentationstexten, det hade alla vunnit på. Jag tycker det är synd att filmen är slut och ser redan fram mot när jag ska se den igen, så länge får den stå och trycka mot en utsliten Pulp Fiction!

Anna Axelsson

Andra recensioner