Recension - Blu-ray/DVD

Låt oss få en sak bort ur världen genast här i början: Deep Blue Sea ÄR inte en nyfilmatisering av ”Jaws”. Den är heller ingen kopia, den försöker inte efterlikna ”Jaws” och det spelar inte på den stämningen eller spänningen som ”Jaws”. Det finns en felaktig föreställning om att Deep Blue Sea skulle över huvudtaget befinna sig i samma genre som ”Jaws”. Not! ”Jaws” är en renodlad dramathriller som anspelar mer än den visar. Nyskapande och så in i helvete effektiv.

Deep Blue Sea är en actionfilm i stor skala. Det är en kärleksfull och rätt humoristisk hyllning till Spielberg och hans ”Jaws” och detta kan de mest fanatiska filmvetare se i mer än en filmruta. Bara som exempel kan nämnas, att samma registerskylt som grävdes ur magen på en haj i ”Jaws” finns även i Deep Blue Sea, men nu i käften på en annan! Bara en sån sak!

Finländaren Renny Harlin är en gudabenådad actionregissör. Han kan det där med att pressa åskådaren ner i stolen genom att erbjuda en audiovisuell och spännande upplevelse från första till sista filmrutan. Hans regiarbete är inte så avancerat som exempelvis Ridley Scotts i ”Alien” eller ”Gladiator”, men han kör hårt med sin enkla och rätt suggestiva stil. Harlin är en av de absolut bästa actionregissörerna i Hollywood. Bakom sig har han ju filmer som fängelseskräckisen ”Prison”, ”Die Hard 2”, ”Cliffhanger”, den onödigt sågade matinéfilmen ”Cutthroat Island”, ”The Long Kiss Goodnight” och så den roliga ”The Adventures of Ford Fairlane”. Finnen har kommit en lång väg och är en av de högst betalda regissörerna i USA. Det var väl tur för honom att han inte kom in på regissörslinjen på teaterhögskolan i Helsingfors i början av 80-talet. Inte för att jag gjorde det heller, men jag fick allt träffa Lauri Harjola, som han då officiellt hette. Det om det.

OK, Deep Blue Sea saknar ett intelligent manus och all tänkbar logik. Den får finna sig i att passa en schablon där allt som skulle gå vägen går åt helvete och så får man gissa i vilken ordning hajarna tuggar i sig de stackars offren. Vem klarar sig och vem som blir fiskfoder skapar inga långa köer utanför vadslagningskontoren. Filmen är helt enkelt för enkelspårig för det.
Men! Deep Blue Sea ÄR en spännande och mycket välgjord actionrulle där man inte sparar på visuella effekter. För DVD-fantaster med action och håll-i-gång i tankarna torde detta vara en religiös upplevelse. Sedan kan man alltid argumentera hur verkliga de dataanimerade hajarna är och jämföra dessa med hajen Bruce i ”Jaws”. Min enkla åsikt är att de animerade hajarna inte kan jämföras med Bruce, de animatroniska hajarna är minst lika bra. Vem bryr sig? Man måste inse att då man väljer att se en film som denna, får man acceptera att overkligheten följer ända ner till animationerna. Jag måste dock poängtera att animationerna ÄR bra, men inte state-of-the-art.
De andra effekterna är dock synnerligen effektiva och de fantaster som är utrustade med ett bra hemmabiosystem får finna sig i att bli vräkta. Ljud finns och det hörs!

Harlin är en mycket duktig actionregissör, men hans personregi är av helt annan standard. Persongalleriet blir platt och en av de intressantaste personerna faller offer för fisken ganska fort. Kvar blir en intetsägande samling individer av rätt okända skådespelare (billiga = mera pengar kvar till effekter) som är kapabla att leverera skrik och gap, men knappt några större känslor. Undantag finnes i Samuel L. Jacksons figur och hos LL Cool J som spelar kocken.

Nåja, Deep Blue Sea är ingenting för klaustrofobiker, vattenhatare och mörkrädda. Skrämseleffekter finnes och se lugnaste stunderna kan hittas i för- och eftertexterna. Jag gillade filmen och rekommenderar den för alla som kan lägga ”Jaws”-jämförelserna åt sida för en liten stund.

Plus: På skivan finns också en massa roliga ”bakom scenen” sekvenser, regissörens kommentarer och alla andra sedvanliga funktioner.

Jan Ahlgren

Andra recensioner