Recension - Blu-ray/DVD

Det är höst 1957. Ryssarna har nyligen skjutit upp Sputnik, amerikanernas kommunistskräck ökar medan regeringen stirrar skräckslaget upp mot himlen och i den lilla staden Rockwell finner 9-årige Hogarth världens bästa kompis i en 30 meter lång robot som kom nerdimpande där uppifrån. JärnJätten har fått minnesförlust, han vet inte varför han är där eller var han kom ifrån, och Hogarth tar på sig uppgiften att lära roboten lite om sin värld. Men ryktena florerar i samhället om vad det var som dök ner i havet och fortare än kvickt skickas en inte så lite klämkäck och paranoid regeringsrepresentant - Kent Mansley - ut för att undersöka sanningshalten...

Konstigt nog är inte JärnJätten gjord av Disney, som annars nästan brukar ha monopol på tecknade långfilmer, utan av Warner Brothers som gjort filmer om Snurre Sprätt och hans vänner i flera decennier. Stilen på teckningarna är inte heller av den klassiska Disney sorten utan snarare en mix av tv-serien "Batman" och den där Roald Dahl filmen om en annan jätte. Andra saker som utmärker sig från den vanliga mallen är att sång och dans nummer helt är skippade och att man aldrig, aldrig tar ner filmen och gör den mer "barnanpassad" vilket brukar innebära att man fördummar, förenklar och försöker trycka ner alldeles för stora och degiga moralkakor i allas, och synnerhet de yngres, halsar.

Istället är JärnJätten likt Starwars filmerna en universiell saga som passar för alla, stora som små. Man har dessutom rullat in den i några av de finaste teckningarna och effekter jag har sett i en tecknad film. Med datorer gör man hisnande in och utzoomningar som får en att för ett par sekunder glömma att det faktiskt är tecknad film man ser och några sekvenser gränsar faktiskt till ren magi ! I orginalversionen (som visas efter den svenska på videobandet) gör Jennifer Aniston, M. Emmet Walsh och Vin Diesel rösterna till några av figurerna. Och även om de är bra så måste priset gå till Harry Connick Juniors rollfigur; den komiskt paranoide Mansley, en Fox Mulder för 50-talet men med onda avsikter.

Det finns också en rejäl dos skämt och komiska situationer i filmen; scenen där jätten ska pussla ihop en järnvägsspår och ihopklippet av Mansleys hurtbulligheter är helt lysande. Och det är, som ni kanske har förstått, långt från det enda som är briljant. En av de bäst tecknade filmer jag har sett, ett manus som slog hål på min fördom om att tecknad film aldrig är vidare smart plus andra små detaljer ger oss en helhet som precis lyckas ta sig över till de 5 stjärnornas förtrollade land; platsen där vi tryggt förvarar de kilometer med film som aldrig får glömmas bort. JärnJätten är en av de där filmerna som kastar upp ditt hjärta och fångar det i en gosevarm filt. Man blir helt enkelt lycklig av att se den.

Henrik Edberg

Andra recensioner