Recension - Blu-ray/DVD

Från Umeå Internationella Filmfestival

Jag vet inte egentligen vad som är värst med Dolt under ytan. Att två bra skådespelare väljer att göra en så intetsägande film som denna eller att regissören av Forrest Gump verkar ha förlorat sinnet för konstnärligt skapande. Jag har sett det förut. Samma hus, samma telefonsignal, samma mörker, samma skrik och samma elaka grannar. Inget nytt här alltså.

Det lyckliga paret Claire och Norman (Pfeiffer och Ford) bor i ett flott hus i Vermont. Vacker utsikt, bedårande trädgård och med en jättelik gosig hund. Allt verkar vara tipp topp tills den dag då Claire börjar misstänka att de nyinflyttade grannarna beter sig ganska så mystiskt. Det grälas högljutt om dagarna och på nätterna älskas det om inte ännu högre. Och naturligtvis måste Claire fortsätta att spionera på dessa märkliga människor och gör det sittandes i sovrummet med en kikare. Så långt har vi alla sett det förut. Det som ger filmen en annan vändning är när det står klart för Claire att grannarna inte alls är problemet utan det är vad som sker och har skett i det egna huset. Och nu börjar spöken att komma, otäcka flashar i badrumsspegeln och stereoapparater som sätts på utan förvarning.

Även om det känns som om man kan förutspå handlingen ganska så bra så sker det några små turer som gör att man får skrynkla pannan lite. Men dessa turer känns lite för komplicerade för att manusförfattaren och regissören ska kunna berätta dem på bästa sätt. Men tillbaka till Pfeiffer och Ford, dessa giganter inom den amerikanska filmindustrin. Filmen bärs upp av Pfeiffer, inget snack om saken. Ford är mest mesig hela tiden och känns på tok för ”Fordig”. För mig återstår frågan hur dessa två erkända aktörer går med på att göra en film som denna. Man får väl förmoda att efter Forrest Gump trodde även de på Zemeckis kompetens och litade på att resultatet skulle bli bra. Men icke sa nicke. Trots alla ljudsmällar, smattrande trumpeter, knirrande trappsteg, mörka hus, dundrande åska och till och med en ”dusch-drapperi-scen a lá Hitchcock”, så håller inte kvalitén. Den är stundtals otäck och olidligt spännande men jag kräver något mer än nedbitna naglar för att jag ska godkänna den.

Jesper Isaksson

Andra recensioner