Recension - Blu-ray/DVD

Gaston Leroux hade säkerligen ingen aning om vad han startade när han skrev romanen ”Fantomen på operan” 1910. En mycket populär historia om kärlek, hämnd och ond bråd död som filmatiserats åtskilliga gånger. Det har gjorts renodlade tolkningar av romanen, såsom den klassiska ”Fantomen på stora operan” från 1943 med Claude Rains i titelrollen, det har gjorts mer fria tolkningar, t ex ”Phantom of the Paradise” från 1974 och så har vi givetvis Webbers musikal och filmen som bygger på den.

En av många regissörer som gett sig på denna historia är Dario Argento, som 1998 släppte ”Phantom of the Opera” (”Il fantasma dell’opera” i original). Han har dock tagit sig vissa friheter med handlingen och för första gången har vi en fantom, spelad av den suveräne Julian Sands, som inte är vanställd. Däremot blev han som övergivet spädbarn räddad från att drunkna av råttor(!), som sedan uppfostrade honom(!!) och dessutom både kunde förse honom med kläder(!!!) och lära honom drottningens engelska(!!!!). Inte illa pinkat av ett par gnagare.

Han blir våldsamt förälskad i den vackra sångfågeln Christine Daaé, spelad av Asia Argento. Genom telepati får han henne att falla för honom och hon följer snart med honom ner till katakomberna där de har vilt och passionerat sex. Samtidigt har Christine känslor för den uppvaktande baron Raoul De Chagny, som snart anar ugglor i mossen.

Dario Argento har här gjort en rysare med en del schysst gore men också med flera scener som plågas av dåliga effekter. Det kan jag dock ha överseende med, värre är det med vissa scener som involverar operans officiella råttjägare som mest av allt liknar något från gamla Åsa-Nisse filmer i sin hemska buskisnatur. Det var något som verkligen tog mig ur filmen, och definitivt det absolut sämsta med den.

Förutom ovan nämnda bristfälliga effekter är det en estetiskt tilltalande film. Miljöerna är vackra och kostymerna fantastiska. Tyvärr dras det ner av bitvis skrattretande skådespeleri.

Argentos ”Phantom of the Opera” är en väldigt ojämn film. Jag pendlar mellan en tvåa och en trea i betyg, men sätter till slut en trea bara för att jag alltid gillar Julian Sands i det han gör.

Fredrik Liljegren, chefredaktör

Andra recensioner