Draktränaren 2

  • Svensk titel: Draktränaren 2
  • Originaltitel: How to Train Your Dragon 2
  • Release (Bio): 2014-07-04
  • Release (Blu-ray/DVD): 2014-11-05

Recension - Bio

I uppföljaren till Draktränaren (2010), får vi återigen möta invånarna i den lilla byn Dräggö. Fem år har gått sedan första filmen slutade och huvudpersonen Hicke och hans drake Tandlöse, har blivit än mer sammansvetsade. De övriga invånarna i byn har verkligen anammat livet ihop med drakarna. Från att ha varit väldigt misstänksamma mot drakar som hus- och riddjur, har nu alla i byn varsin egen drake. Det anordnas tävlingar med drakarna och hela byn är åskådare och hejar ivrigt på deltagarna. Hicke och Tandlöse har dock andra intressen. De utforskar omgivningarna, upptäcker nya landområden och Hicke tränar i smyg på att segelflyga – något som inte alltid går så bra.

Under en av sina upptäcksfärder, hamnar Hicke och Tandlöse längre bort än tidigare. Kompisen (eller snarare flickvännen), Astrid, och hennes drake kommer ifatt dem och Hicke berättar att hans utflykter inte bara beror på nyfikenhet. Han vill också fly undan det ansvar som hans pappa gärna vill lägga på hans axlar, då det börjar bli dags att Hicke går i hans fotspår och blir hövding i byn. Tillsammans fortsätter de upptäcksfärden, när de plötsligt gör en upptäckt som leder dem mot ett oplanerat äventyr där alla byns invånare blir inblandade. Den här filmen är lite mer mörk och allvarlig om man jämför med den första och vi får även lära känna nya karaktärer och drakarter vi inte tidigare fått se.

Jag såg filmen i 3D, med svenskt tal och tillsammans med min sexåriga dotter. Filmen är tekniskt sett fantastiskt välgjord. Även om karaktärerna växt upp och nu är lite mer vuxna, var filmen lätt att följa även för min dotter. Själv blir jag lite nostalgiskt avundsjuk över dotterns andlösa förväntan och nagelbitande oro när Hicke och hans vänner hamnar i trubbel och hennes uppenbara lycka när saker ordnar upp sig till det bästa. Själv kan jag kanske tycka att storyn förvisso är intressant, men ganska förutsägbar i vissa lägen, då den följer det givna mönstret. Inte desto mindre uppskattade jag den mycket och jag ser fram emot att se den igen – med engelskt tal. Betyget väger mellan tre och fyra och hade jag kunnat, hade jag gett den 3,5. Hade dottern fått sätta betyget, hade den garanterat hamnat på en femma. Själv blir jag besviken på att andra föräldrar inte ser till barnens intressen och släpar med fyraåringar på en film som är alldeles för avancerad, vilket resulterade i ett väldigt spring, stökande, lek, gråt och skrik i biosalongen. Även om besökarna var få, blev det ändå en bekräftelse på min ovilja att betala fullpris för en biljett där andra besökare beter sig som om de var hemma i sitt eget vardagsrum.

Anna-Clara Liljegren

Kommentarer