Recension - Bio

Bryan Singer följer upp sitt tidsresande mästerverk "X-Men: Days of Future Past" med demolerande dugliga "X-Men: Apocalypse". Och det rör sig om en värdig trilogiavslutare som knyter ihop flera trådar från "First Class" och "DOFP". Trots en massa nya elever ligger huvudfokus fortfarande på lugne ledaren och idealisten Charles, förbannade överlevaren Magneto och kluvna antihjälten Raven. 

Just Mystique/Raven har blivit en fascinerande frontfigur i trilogin tack vare skickliga Jennifer Lawrence. I serietidningarna är hon blott en bifigur, men på bioduken får utseendeskiftande Raven många fler dimensioner. I detta kapitel har hon ofrivilligt blivit förebild för unga mutanter och leder till och med X-Men i kampen mot galenpannan Apocalypse.

Tänk er mutanter vs. mumien, ungefär. Om man byter ut mumien mot världens första och mäktigaste mutant, En Sabah Nur, som slumrat i flera tusen år. Ondingen och hans fyra ryttare utgör alltså hotet på en katastroffilmsnivå. Han är nästan för övermäktig.

Får inte glömma att nämna att supersnabbe mutanten Quicksilver stjäl showen igen, med ännu en makalös slowmotionscen. Också den roligaste karaktären i en mestadels allvarlig film.

Brister? Nja. Lila nykomlingen Psylocke har häftiga krafter, men är underutvecklad som karaktär. Magneto kommer undan med lite väl mycket förstörelse som leder till dödsfall. Eller ska vi skylla det på Apocalypses inflytande och låtsas som om det regnar (tack vare Storm)?

Efter det här kommer troligen spinoffen "New Mutants" med yngre mutanter. Gambit och Wolverine och Deadpool får i alla fall fler solofilmer. Filmskaparna har även sagt att de är sugna på att ta ut X-Men på ett äventyr i rymden. Något som inte är helt ovanligt i serietidningarna. Smart drag att göra radikalt annorlunda uppföljare.

Johan Karlsson