Recension - Blu-ray/DVD

Halloween - Natten då HAN kom hem

Tiden närmar sig årets alla helgona helg. För er som planerar hålla er inomhus i höstmörkret så kan det vara lämpligt med en bra film att värma sig med. Vad kan då vara mer passande än Halloween - en ikon i genren skräckfilm och en av mina egna absoluta favoritfilmer genom tiderna.

På Halloween kvällen 1963 mördar den maskerade 6-årige pojken Michael Myers sin storasyster med en kökskniv. Han förklaras sinnessjuk och placeras för detta vansinnesdåd på mentalsjukhus.
En regnig natt 15 år senare händer det mest fruktansvärda – Michael flyr från sjukhuset. Hans psykolog Dr. Loomis misstänker att den mycket speciella patienten är på väg tillbaka till hemstaden Haddonfield för att än en gång fira Halloween enligt sin egna blodiga tradition…

Halloween kom 1978 och blev en gigantisk succé som startade vågen av slasherfilmer som rullade in med jämnt flöde i ett flertal år framöver (bl. a har den själv genererat sex tama uppföljare). Flera delar av de nu innerligt tröttsamma genreklyschorna härstammar i mycket från Halloween. Även många av klysch-reglerna i ”Scream” har sitt ursprung från denna film.

Tror de allra flesta av Tellus läsare redan har sett den här filmen. Det har jag själv gjort. Ett antal gånger. Men trots det blir jag fortfarande lika nervig när den lysande pumpan kommer sakta närmande under förtexterna som vid första titten. Adrenalinet pumpar igång och man är rädd, filmen är olidligt spännande! Egentligen ingen av alla kopior, efterföljare eller uppföljare har nått i närheten av de kvalitativa nivåer som här visas upp. Störst eloge till att ha lyft filmen till vad den blev går till regissör John Carpenter.
Historien är enkel men berättas extremt effektivt. Ingen tid spills till något överflödigt utan allt vi får se för handlingen framåt. Carpenter ger Michael Myers gestalten av ondskan själv fångad i en stor mörk gestalt och man är aldrig, aldrig säker. Vi får endast höra hans andetag och skymtar det skuggade anletsdragen under ett par korta sekunder.
Jag vill även betona att Halloween måste ses i det Panavision-format som den filmats i. Utan de otäckt intelligenta och breda bildkompositionerna försvinner det mesta av stämningen. Fotot bildade även skola i det så klassiska POV-åkningarna (point-of-view) där vi får följa mördarens subjektiva syn.

Övriga medverkande spelar också alla på topp.
Det bjuds på stilrent foto av Dean Cundey som arbetat tillsammans med Carpenter många gånger. I sin nuvarande karriär tillhör han toppskiktet av Hollywoods filmfotografer.
Jamie Lee Curtis spelar Laurie med full trovärdighet, visst är det inte en alltför krävande roll men hon ger den rätt karaktär som ”the girl next door” med överlevnadsinstinkt.
Donald Pleaseance är perfekt som Loomis. Med ytterst små medel ger han sin doktor fullt liv och en vördnadsfull skrämd respekt för den hänsynslösa Michael som han kallar ”the evil” vilket får ses som en färggrann beskrivning.

Man kan heller inte tala om filmen Halloween utan att beröra den iskalla musiken.
Carpenter komponerade den mesta musiken till sina filmer och i början av hans karriär var det alltid garanti för ett mycket gott hantverk. Halloween är hans mest kompletta score.
De enkla och monotona synthesizerljuden naglar oss fast, musiken håller oss konstant på spänn, den nästan leker retfullt med våra känslor. Ett lysande exempel på bra filmmusik.

Laurie som sitter barnvakt för kvällen, bildar rollmodell för alla kommande slasher-hjältinnor; tystlåten, lugn, snäll och försiktig med ”det onda” - festande och sex. Däremot är hennes mer syndfullt levande väninnor Annie och Lynda mer i fara.

Som hennes motpol finns Michael Myers, den perfekta film-mördaren. Helt stum finns han alltid i närheten, alltid med kontroll över situationen och alltid överlägsen i styrka.
För att hålla den stilrena tonen så syns heller inte en droppe blod. En finess som tyvärr är alltför ovanlig i skräckfilmer.

Carl Knutas