Recension - Bio

Mitt aktuella utgångsläge i filmserien: "Rogue One" hamnar på 3 av 5 i betyg och "Force Awakens" ger jag en stark fyra. "The Last Jedi" är för övrigt årets mest efterlängtade film. Så förväntningarna är skyhöga. Inträffar det jag förväntar mig? Absolut inte! Åttonde episoden ruskar om "Star Wars"-konceptet rejält och vågar ta risker och överraska. Det är det (och en genomtänkt auteur vid rodret) som gör "The Last Jedi" till en klassiker. 

Det infinner sig en uppfriskande "Battle Star Galactica"-känsla när Snokes First Order-flotta hack i häl jagar Leias krympande, krympande motståndsrörelse.

Kniven mot strupen-scenariot gör att mycket står på spel. Detta järngrepp skapar en lyckad, spännande plattform för berättelsen. Som skickligt vägs upp av charmig porg-maskot-humor och demolerade skottkärror på Lukes exilplanet, bör tilläggas. 

Scenerna med Rey och Ben är starka. Klokt att koppla dem samman på detta nya och psykologiska tillvägagångssätt. Det är även belönande att ÄNTLIGEN få se Rey i mötet med den ofrivillige legenden Luke Skywalker. Den jordnära mekanikerrebellen Rose är bäst av de nya rollfigurerna och är väsentlig för Finns fortsatta utveckling. Härligt också att vi får se varför impulsive Poe (med hjälp av BB-8) är motståndsrörelsens främste pilot. Hans händelserika inlärningskurva som ledare är fascinerande. General Leias arvtagare indeed.

Moviezines recensent saknade en chock, läste jag förbryllat. Har vi sett samma film? Chockfaktorn är extrem i "The Last Jedi". Jag har en hel spoilerlista med minst åtta våghalsiga vändningar som vi kan diskutera ingående en annan gång. Det som kanske stör somliga är att de på förhand inte kunde räkna ut alla mysterier kring Luke, Snoke och Rey. Själv tycker jag det är befriande med nya infallsvinklar och avsaknad av förväntade, konventionella schackdrag.

"The Force Awakens" möjliggjorde många av de trådar som skördas så abrupt och omvälvande i "The Last Jedi" av geniet Rian Johnson. (Man förstår varför Lucasfilm låter regissören forma en helt ny, fristående SW-trilogi.) Nian är numera som en öppen bok för J.J. Abrams som får det tuffa jobbet att knyta ihop den intergalaktiska säcken.

Till sist. Rebellernas symbol blir signifikant i åttan. Det gäller att finna hoppet och släppa det förflutna. Upprorets nytända gnista lyfts fram. Det här är en magisk mastodontfilm som går sin egen väg. Sista scenen är kanonfin, värdig och upplyftande. Bästa rullen sedan "Return of the Jedi". En klassiker. 

Johan Karlsson