Recension - Blu-ray/DVD

I samband med att den oerhört framgångsrika och populära filmatiseringen av Stephen Kings roman ”Det”, med Bill Skarsgård i rollen som den dansande clownen Pennywise, släpps på DVD och Bluray får även den gamla miniserien från 1990 en nyrelease, i en fin steelbookutgåva.

I min biorecension av den nya filmen skrev jag följande:

”Jag gillade faktiskt den gamla miniserien, även om det säkert är 20 år sedan jag såg den sist. Framförallt minns jag att Tim Curry var fantastisk som clownen Pennywise, men jag minns också att jag gillade John Ritter som den vuxne Ben, och att Seth Green spelade den så varulvsrädde Richie som ung. Samma Seth som flera år senare själv fick spela varulv i den magnifika ”Buffy – The Vampire Slayer”-serien.”

På förhand, med nostalgins rosa skimmer framför ögonen, var jag övertygad om att jag efter att ha återsett denna miniserie skulle ge den en stabil trea i betyg. Men nu? Nja…

Visst, Tim Currys tolkning av Pennywise är fortfarande suverän, inget snack om den saken. Likaså gillar jag fortfarande John Ritter, även om han var lite mer teatralisk stundtals än vad jag mindes (och mer än vad han brukade vara). Men i övrigt var detta inte en rolig historia.

Ett stort problem är förstås konceptet, att göra en miniserie för TV av denna roman betydde direkt att de läskigaste bitarna ur boken skulle försvinna eller tonas ner. Man måste komma ihåg att detta var 1990, och man var tvungen att rätta sig efter de regler som fanns för vad som fick visas på TV. Dessutom var detta långt innan TV blev trendigt och coolt, innan man utan tvekan kunde plöja ner en eller flera långfilmsbudgetar i en serie. Men det är inte bara bristen på pengar och skräck som är problemet.

Det är regin. Tommy Lee Wallace har själv sagt att han inte är nöjd med resultatet och att han tog många beslut han sedan ångrat. Faktum kvarstår att personregin är urusel. Inte ens de etablerade skådespelarna som ovan nämnde Ritter eller för den delen Anette O’Toole som spelar Beverly som vuxen övertygar, och barnen ska vi inte snacka om. Det här är exakt den nivå av barnskådespeleri som under så många år fick mig att avsky barnskådisar. Här har det verkligen hänt grejer de senaste åren, vilket jag är mycket glad för.

Precis som mini-seriens final blev denna återtitt något av en antiklimax. Den stabila trean jag var beredd att slänga till med sänktes till en högst medelmåttig tvåa.

Fredrik Liljegren, chefredaktör