Recension - Blu-ray/DVD

OASIS är en fantastisk virtuell värld, där i stort hela världens befolkning spenderar merparten av sin vakna tid. Här kan de slippa ifrån sin gråa vardag och misär och istället leva ut sina innersta drömmar. När skaparen av OASIS, Halliday, går bort spelas ett förinspelat meddelande från honom upp inne i OASIS. Det visar sig att han har gömt ett påskägg i flera delar inne i världen, och den första som kan lösa alla ledtrådar och hitta påskägget kommer att bli den nya ägaren av OASIS.

Förutom det stora bolaget IOI som plöjer ner enorma resurser med proffsspelare för att komma åt påskägget är det många privatpersoner som också lägger ner mycket tid åt denna jakt. Vinnaren kommer ju trots allt vara ekonomiskt oberoende resten av sitt liv. En av dessa spelare är Wade Watts, vars avatar kallas Parzival. Tillsammans med onlinekompisen Aech försöker han lösa Hallidays gåta genom att grundligt utforska dennes fascination för popkultur, speciellt från 80-talet. Men det kommer inte bli lätt, och han kommer inte kunna göra det ohotat.

Steven Spielbergs ”Ready Player One” är baserad på Ernest Clines roman med samma namn. Vad vi bjuds på är en spektakulär fest för ögat, fullproppat med så mycket referenser till filmer och annan popkultur från framförallt 80-talet att det kommer att krävas åtskilliga tittar med pausknappen beredd för att kunna identifiera dem. Utan att avslöja för mycket refereras det bara i trailern till filmer som ”Järnjätten”, ”Tillbaka till framtiden”, ”Akira”, ”Terror på Elm Street” och många, MÅNGA fler. Det är kul att sitta där och känna igen karaktärer och/eller föremål från olika filmer, men räcker det till för att skapa en bra film?

Nja. Visst, jag blev definitivt underhållen under de 140 minuterna som filmen tog på sig för att berätta denna historia, och det var aldrig tråkigt, men filmen lämnade inget som helst bestående intryck efteråt. De flesta filmer brukar åtminstone ligga kvar i medvetandet ett tag för vidare funderingar, men i det här fallet tänkte jag bara på vilka av alla filmer som det refererades till jag vill se om.

Filmen är enormt välgjord, fartfylld och snygg, men vi snackar till sist och syvende om att det är 90% yta och 10% innehåll. Kanske förändras den uppfattningen efter en andra titt, det vet jag inte.

Till slut: trots alla häftiga och stundtals strålande effekter i filmen kvarstår ändå det faktum att Hollywood fortfarande inte kan göra trovärdig makeup för att få någon att se gammal ut. Ni kommer att förstå vad jag menar.

Fredrik Liljegren, chefredaktör