Recension - Streaming

Året är 811, och platsen är djupt inne i skogen ett par dagars färd från Birka. Den unga kvinnan Runa bor i ett litet hus tillsammans med sin mamma Magnhild, sin lillasyster Bothild och sin blinda farfar Ragnvald. Pappan Joar begav sig för flera år sedan ut på ett vikingatåg, och nu gnager ovissheten hos de kvarvarande familjemedlemmarna. Är han död? Eller lever han, men struntar i sin familj?

När Runa en dag hittar en sårad krigare, Torulf, under en av sina jakttripper i skogen tar hon med honom hem. När Torulf efter flera dagars vård och omsorg vaknar upp tillräckligt för att kunna berätta vem han är, visar det sig att han känner Joar! Han berättar om hur de två och resten av vikingarna hittade en stor guldskatt, men att samma skatt fördärvade gruppen och vände dem emot varandra. Torulf och Joar lyckades överleva, men kom ifrån varandra på vägen.

Och mycket riktigt, en tid senare dyker även Joar upp igen, till familjens stora glädje. Men det är inte samma Joar som förr, han lider mycket tydligt av sina upplevelser och mår allt annat än bra. Det visar sig snart också att det inte bara är Joar som hittat till det lilla huset i skogen, det finns något annat där ute som bara väntar på rätt tillfälle…

”The Huntress: Rune of the Dead” är en svensk vikingafilm i regi av Rasmus Tirzitis, som också skrivit manus tillsammans med Faravid Svalfors af Ugglas. De fick inspiration till filmen när de fick veta att några av krigarkvarlevorna som hittades vid Birka visade sig tillhöra en kvinna.

Det här är en väldigt, VÄLDIGT snygg film. Fotot av Marcus Möller (”Avicii: True Stories”) är exceptionellt och håller högsta klass. Det ackompanjeras effektfullt av den minst lika vackra musken som Simon Kölle (”Legend of Dark Rider: The Beginning”, ”The Perfect Weapon”, ”Moneybrother möter den mystiska Kogistammen”) komponerat. Högsta betyg till dessa båda herrar!

En shout out även till kostymörerna. Nu var jag inte med personligen på vikingatiden, men jag köper äktheten i filmens utstyrslar rakt av.

Skådespelarna är inte så tokiga de heller. Huvudpersonen Runa spelas av Moa Stefansdotter, som ser inte så lite tuff ut när hon skjuter pilbåge eller rider i skogen. Hennes mamma Magnhild spelas av Yohanna Idha, som jag först fick upp ögonen för redan 2005 när jag såg henne i ”Molly i världen”. I övriga roller ser vi bland andra Ralf Beck, Viva Östervall Lyngbrant, Andreas Rylander och Peter Mörlin. Ingen av dessa behöver skämmas för sina insatser, den saken är klar.

Jag har dock ett par problem med filmen. Det första är valet att prata engelska. Jag antar att valet togs för att lättare kunna sälja in filmen utomlands, men det känns ändå lite krystat och konstlat.

Sedan är det tempot. Tirzitis tar lång tid på sig att etablera familjens ensamhet och utsatthet i skogen, men när det väl är dags för filmens payoff ökar tempot markant och poff! så är det över. Jag tror att filmen mått bra av att kortas ner med 15-20 minuter och hamnat runt 90-minutersstrecket istället.

Fredrik Liljegren, chefredaktör