Terminator: Dark Fate

  • Svensk titel: Terminator: Dark Fate
  • Originaltitel: Terminator: Dark Fate
  • Speltid (min): 128
  • Release (Bio): 2019-10-25
  • Release (Blu-ray/DVD): 2020-03-16
  • IMDb: Terminator: Dark Fate

Recension - Blu-ray/DVD

Så var det dags för ännu en ”Terminator”-film då. Jag kan inte direkt påstå att jag var direkt jättepepp efter de senaste filmerna i serien. Visst, jag tyckte att "Terminator 3: Rise of the Machines" hade sina stunder, men ”Terminator: Salvation” är jättetrist och ”Terminator: Genisys” hade inte mycket mer att komma med än ett par roliga scener.

Tydligen tyckte James Cameron något liknande och bestämde sig för att ”Terminator: Dark Fate” ska vara en direkt fortsättning efter ”Terminator 2: Judgment Day” och ignorera de andra filmerna i serien. Lättare sagt än gjort, jag har ju fortfarande sett dem och kan inte bara glömma bort dem.

Hur som helst. Den hemska framtid där Skynet har tagit över stoppades effektivt av Sarah Connor och hennes son John. Men istället skapas samma sorts mördarrobotar av ett annat bolag/AI i framtiden, och ännu en gång skickas robotar tillbaka i tiden för att försöka döda både John Connor och andra som kan tänkas vara farliga. En person som ligger risigt till är Dani Ramos, en ung mexikansk flicka som utan förvarning har både en terminator efter sig och en cyborghybrid som påstår sig vara där för att skydda henne. De båda får snart hjälp av en viss Sarah Connor, som efter alla dessa år fortfarande dödar robotar, vars existens hon får anonyma tips om på sin mobiltelefon.

”Terminator: Dark Fate” har fått mycket kritik från folk som tycker att filmskaparna bara försöker vinna PK-poäng genom att låta huvudrollsinnehavaren vara en ung, mexikansk kvinna. Att man dessutom har en kvinnlig cyborg/människo-hybrid som sparkar stjärt på hög nivå spädde bara på gnället från känsliga män som bor i sina mödrars källare. Visst, kanske det fanns en tanke någonstans om att man ville göra något annorlunda och mer inkluderande, men det viktigaste är väl trots allt att det blir en bra och underhållande film, eller hur?

Så blir det en bra och underhållande film? Jodå, det tycker jag nog. Filmen är grymt välgjord och jag måste erkänna att det var härligt att se Linda Hamilton som Sarah Connor igen. Arnold har en mindre roll än i tidigare filmer i serien, men gör det bra. Den här gången fungerar dessutom de humoristiska inslag han ska stå för betydligt bättre än i de tidigare filmerna.

Samtidigt känns det rätt tröttsamt och fantasifattigt med ännu en film med, i stort sett, samma handling. Låt konceptet vila nu. Länge. Det räcker bra nu.

Fredrik Liljegren, chefredaktör

Kommentarer