Recension - Blu-ray/DVD

Danny Torrance har det lite jobbigt. Han super rätt hårt, drar sig inte för att hamna i slagsmål och väljer helt enkelt inte rätt alternativ i livet. Man kan tycka vad man vill om ursäkter som ”en taskig barndom”, men om någon är rättfärdigad att använda den utslitna frasen så är det Danny. Ni som läst Stephen Kings ”Varsel” eller sett någon av dess filmatiseringar vet mycket väl vad jag pratar om.

Men med hjälp av en vänlig själ, Billy, kommer Danny i kontakt med Anonyma Alkoholister och lyckas ta sig ur spritens grepp. Hans barndoms spöken har han fått någorlunda kontroll över, och han använder nu sin förmåga till att lugna patienter som är på väg att dö på det hospis han arbetar på.

En dag blir han kontaktad av den unga flickan Abra, som har samma förmåga som Danny fast kanske ännu starkare. Hon har sett syner av ett otäckt gäng människor(?) som jagar, dödar och livnär sig på människor med samma krafter som Abra och Danny. Först vägrar han blankt, men snart inser Danny att de båda måste samarbeta för att försöka få stopp på detta gäng och för att själva kunna överleva. Det innebär också att Danny ännu en gång måste göra upp med sitt förflutna…

”Doctor Sleep” bygger på Stephen Kings roman med samma namn. Boken är en uppföljare till ”Varsel”, som filmatiserats två gånger. Först 1980 som ”The Shining” i regi av Stanley Kubricks och sedan 1997 som en miniserie med samma namn, regisserad av Mick Garris. ”Doctor Sleep” är regisserad av Mike Flanagan (mannen bakom Netflix-succén ”The Haunting of Hill House” och ”Gerald’s Game”, även det en King-filmatisering), och han hade en tuff uppgift i att övertyga Stephen King själv om att filmen måste fungera som en uppföljare till Kubricks ”The Shining”, då den är betydligt mer känd än miniserien. King hatar som bekant Kubricks film, men insåg att Flanagan hade rätt och gav sitt OK.

Av alla King-filmatiseringar jag sett under åren (och det är många!) är det här bara den tredje jag sett utan att läsa boken först (de andra två är ”Under the Dome” och ”11.22.63”), så jag kan inte uttala mig om hur pass mycket filmen skiljer sig från sin litterära förlaga. Vad jag kan säga efter att ha sett den tre timmar långa director’s cut-versionen är att det mycket väl kan vara en av de allra bästa.

Ewan McGregor är jättebra i rollen som Danny, och unga Kyliegh Curran är fantastisk som unga Abra. Vi får även se Cliff Curtis (”Fear the Walking Dead”) som Dannys vän Billy, och vår egen Rebecca Ferguson som Rose, ledare över den grupp som jagar människor med förmågor utöver det vanliga.

Jag har tidigare uttalat mig om överlånga filmer och det här kan på papperet klassas som en sådan, men jag måste vara ärlig och säga att de tre timmarna flöt på väldigt fint och filmen kändes aldrig utdragen.

Nu ser jag fram mot att se bioversionen, som också finns på blu-rayutgåvan, men först ska jag läsa boken!

Fredrik Liljegren, chefredaktör