Recension - Streaming

Jag tror att alla är väl insatta i det smärre kaos som uppstod under filmandet av ”Justice League”. Under inspelningen avled regissören Zack Snyders dotter och han hoppade av filmen för att bearbeta sorgen. Istället kom Joss Whedon in och bestämde sig för att ändra filmens ton helt och hållet, spela in en massa nya scener och lämna Snyders material på klipprumsgolvet.

Ända sedan biopremiären av ”Justice League”, med de i bästa fall ljumma recensioner som följde, har både fans och delar av filmteamet kämpat med virtuella näbbar och klor för att Snyder ska få en chans att återställa filmen till sin ursprungliga vision. Det tog ett par år och oändliga poster på sociala medier med dedikerade hashtags men till slut har dagen kommit. Warner vek ner sig och lät Snyder klippa om filmen så som han ville ha den, kunnat slutföra specialeffekter och till och med spela in en ny scen (även om Warner inte var pigga på det alls).

Resultatet är ”Zack Snyder’s Justice League” som nyligen hade premiär på HBO Max (och HBO Nordic här i Sverige). Så, blev det bättre än Whedons version?

Svar ja. Absolut. Därmed inte sagt att detta är en perfekt film på något sätt. Det är i mångt och mycket fortfarande en soppa. Den är fortfarande för lång (till och med längre nu, på knappa fyra timmar!). Den har fortfarande stundtals riktigt dålig CGI. Steppenwolf är fortfarande en totalt ointressant skurk.

Men.

Som soppa har den åtminstone en mer konsekvent smak. Man brukar ju säga att ”ju fler kockar desto sämre soppa” och det är verkligen sant. Den här versionen känns inte längre som två olika filmer som fasats ihop på ett illapassande sätt. Ja, filmen är längre, men den har ett mycket bättre flyt än Whedons version och känns faktiskt inte längre alls. Vi får en ny introduktion till Flash, men framförallt är det Cyborg som får MYCKET mer plats i Snyders version, vilket han definitivt är värd och som ger en helt annan tyngd till filmen.

Till sist måste jag väl också nämna det som så många gråter sig fördärvade över på internet, nämligen bildformatet. Snyders vision var att filmen skulle visas i IMAX, och därför spelade han också in filmen i ett 4:3 format för att passa de högre dukarna. Publiken är inte längre van att se film i det gamla formatet, speciellt inte ny film, och många har klagat över att det är svarta balkar på sidorna. Jag erkänner att det kändes lite udda till en början, men jag glömde väldigt snabbt bort det. Vi ”luras” inte på något bildmaterial, utan vi får se MER av bilden jämfört med bioversionen. När jag ser att folk på allvar påstår att de var tvungna att stänga av filmen för att de inte kan se en film i det formatet blir jag ledsen för deras skull. Att inte ”kunna” se en film i det formatet innebär bara att man går miste om så mycket klassiker, så mycket kvalitet. ”Casablanca”, en av världens bästa filmer? ”Nej, det är svart på sidorna, det kan jag inte se!”. J-a dumheter.

Jag gav bioversionen av ”Justice League” en tvåa i betyg. Den här versionen klättrar upp ett par snäpp och landar på en stark trea.

Fredrik Liljegren, chefredaktör