Recension - Blu-ray/DVD

Som så många filmer om historiska, verkliga personer visar Mel Gibsons Braveheart en lindrigt modifierad version av den sanne Skotska frihetskämpen. Frihetskämpen och gerillaledaren William Wallace ställde till en massa trubbel för kung Edward I (Longshanks), men hans liv och leverne i detalj är så gott som okänd. Många av Wallaces ”äventyr” dateras till slutet av 1400-talet då Henry the Minstrel sjöng om hans framfart och dessa berättelser har inte alltid stöd i historien, så att säga.

Nåja, Wallace var verklig och kring verkliga hjältar bildas en massa myter. Dessa myter, blandat med historiska fakta, har Mel Gibson tagit och placerat i en vettig ordning. Gibson, som annars är till vardags en utomordentlig skådespelare, har gjort en Costner och förverkligat en dröm; Regi och produktion av en alldeles egen film. I likhet med Kevin Costners ”Dances with Wolves” ansåg Oscarsakademin, att filmen var värd en hel bunt guldgubbar. Och likheterna fortsätter: Båda regissörerna fick varsin statyett, men blev utan i kategorin Bästa Skådespelare, något som lär ska ha retat skitet ur dessa tvenne filmgubbar.

Braveheart innehåller allt en filmvän kan kräva. Den består av humor, romantik, action, spalttervåld, drama och realism. Allt detta i väl avvägda portioner. Mel Gibsons porträtt av Sir William Wallace är av bra kvalité, precis som alla andra roller vid sidan av hjälten. Gibson visar att han som regissör har en bra men fast hand då det gäller personregi och inget tillåts göra en medioker prestation. Ännu bättre är han på att regissera de stora stridsscenerna, för sällan han man sett något så imponerande på film som krigsskildringen mellan engelsmännen och de skotska frihetskämparna. Naturligtvis blir det en hel del vapenskrammel och överdriven patriotism, men sådan kan man förlåta då de andra omständigheterna är exemplariskt bra.

Det är lätt att dra paralleller till ”Dances With Wolves”, ”Spartacus”, ”Robin Hood" (Costner igen), ”Rob Roy” och ”Ben Hur”. Dock har de bara en jämförbar sak gemensam och det är det magnifika fotot. John Knoll vet kur kameran och ljuset ska användas och han ger allt i Braveheart. Sedan har vi glorifieringen av huvudpersonen, men endast Gibson lyckas göra sin person till en ”amerikansk krigshjälte” som vid sin död skriker ut ordet ”Freedom”. De andra frånhåller sig den sortens patriotism och tonar ner karaktärernas gloria. Klokt nog.

Om nu filmens innehåll faller en på läppen, så blir man rentav extatisk inför ljud och bild. Bilden är av referenskvalité och färgerna, kontrasterna samt djupet i bilden får mig att gnida mina ögon en extra gång. På sina ställen kan man skönja litet kornighet, men inte mer än att man glömmer det direkt. Mycket imponerande.
Ljudet kan också karakteriseras som ”top quality”. De främre högtalarna jobbar med fin separation emedan surroundhögtalarna lägger en distinkt och fin omgivning i rummet. Ibland ryter de till och tillsammans med subben lyfter taket, min sambos tålamod och mina ögonbryn. Mycket har man hört, men detta är finfint ljud.

Denna DVD är dessutom begåvad med bra bonusmaterial, så man kan inte ens klaga på det. I det stora hela är Braveheart en film som hamnar på högsta hyllan hemma hos mig och en film som man gärna plockar fram då man vill demonstrera sitt hemmabiosystem. Jag har hört kommentarer från ägare av 100 000,- + system om att bilden är färglös och kornig på sina ställen. Jag vill kontra med att rekommendera ett besök till Skottland och se hur många färger och hur fina kontraster man kan se då det duggregnar. Han ni någonsin sett färgglada bilder från Inverness? Inte många!

Mel Gibson har inte regisserat sedan ”Braveheart” Det skulle vara intressant och se honom tillverka en ny film, men risken finns att han även där gör en Costner och det vet vi vad det kan kosta. Nå, kanske är Gibson numera en så stor stjärna att han har råd att misslyckas. Hur som helst är hans andra regi (första var ”Man without a Face” 1993) ett imponerande storverk som får en att sitta still i 3 timmar. Det är få som klarar av att behålla spänningen ända till slutet.

© Janne Ahlgren

Jan Ahlgren

Andra recensioner