Recension - Blu-ray/DVD

Nostalgitripp: Tillbaka till de gamla skämtrysarnas värld

Okej, för mig kanske inte detta blir just en nostalgitripp i filmens värld då jag inte kan anse mig tillräckligt gammal. Men jag har gjort det. Det mest förbjudna. Tittat på en taskig tvåa av en redan taskig första version. Från 80- talet. Manus av självaste Stephen King. Tänker att fy fasiken va kul de här snubbarna måste haft vid inspelningen. För Creepshow är rolig, till och med i sin genre. Om inte lite halvt otrevlig sådär. Taskig då den i min mening inte lyckats skrämma en till döds i tvsoffan. Men visst förekommer det en del barbariska blodscener. Ack vilken skaparglädje. Vilken kreativitet rullen visar på. Med roliga och initiativrika personer bakom och lite cash till splatterscenerna kan detta inte bli annat än ett mästerverk i c- filmsfacket för skämtrysare. Detta är en skräckis pepprad med ironi. Tänker undvika att gå in för mycket på handlingen. Den blir till att uppleva själv. Med egna ögon, utan kudde, utan badbrygga, utan skydd mot indianstatyer på jakt efter hämnd. Ni fattar. Toppingen, grädden på moset består av det som för oss vanliga dödliga förefaller högst orimligt. De tre olika historier Creepshow behandlar är alla av övernaturligt slag. Indianstatyer (som tidigare nämnts) som vaknar till liv för att döda (i gott syfte kan tilläggas), konstig lera som driver omkring på en badplats och som man smärtsamt dras ner i, samt ett överkört lik som aldrig tycks vilja slå sig till ro i graven. Till det animerade klipp i pauserna. Taskig tecknad film som stinker kultförklaring. Sent 80- tal. Brunkrämskillar med lång böljande hårman och strama (superbruna) rutor. Kanon. Kan inte ge annat än en femma.

Vad är det med sådana här sortens skräckfilmer som man fastnar för? Storyn är ju oftast den värsta. Rekvisitan den bästa. Skådisarna hämtade från både de Nakna pistolenfilmerna och Moonraker. Tja, något är det…

Matilda Bramberg

Andra recensioner