Recension - Blu-ray/DVD

När piraten Black Harry Adams dör är det upp till hans vilda dotter Morgan att ta över familjeföretaget, dvs att bli ny kapten på skeppet Morning Star och hålla sjöröveriet vid liv. Hennes främsta uppgift är dock att hitta alla tre delar till en skattkarta, som en gång i tiden delats upp mellan Black Harry och hans tre bröder. Ja, tre delar och fyra bröder. Brorsan Dawg fick nämligen ingen egen del och är grymt bitter över det. Han har redan stulit en del och är nu på jakt efter den sista, precis som Morgan, och är beredd att gå över lik (igen) för att lägga vantarna på alla delar och därmed även skatten. Men Morgan har mer än ett äss i ärmen…

Sjörövarfilmen “Cutthroat Island” är utan tvekan mest känd för att vara en av de mest omtalade flopparna i filmhistorien. Spaltkilometer har skrivits om hur filmen drog över budget och enligt uppgift gick back 147 miljoner dollar (justerat till dagens penningvärde) och därmed sätta bolaget Carolco i konkurs. Nu satt Carolco i ekonomisk knipa redan innan och den enda anledningen till att de fortfarande gjorde filmen var att de redan spenderat pengar från utländska finansiärer som de inte kunde betala tillbaka.

I registolen satt finske Renny Harlin, som tidigare gjort succéer som “Die Hard 2” och “A Nightmare on Elm Street 4: The Dream Master”. I huvudrollen ser vi Harlins dåvarande hustru Geena Davis. Matthew Modine spelar den manlige hjälten (och påminner enormt mycket om Cary Elwes i “The Princess Bride”) medan farbror Dawg briljant porträtteras av Frank Langella, som verkar ha hur kul som helst.

Så är “Cutthroat Island” så dålig som alla säger? Nej, jag tycker inte det. Det är en klassisk matiné och det syns att den kostade mycket att göra. Det är storslaget och spännande, men kanske inte världen var redo för en piratfilm av klassiskt snitt vid den här tiden? Kanske vi inte blev det förrän en viss Jack Sparrow äntrade scenen? Vem vet.

Jag tycker i alla fall att det här är en sevärd och underhållande film som är betydligt bättre än sitt rykte. Betyget är uppe och snuddar på en fyra, men landar till slut på en väldigt stark trea.

Fredrik Liljegren, chefredaktör