Recension - Blu-ray/DVD

Och så blev det tur för Three Kings att försätta sig i DVD-spelaren. I god ordning beskådades verket av underskrivne, hans sambo samt kollegan och livstidsantagonisten Danske Niels. Utan vidare säger rakt ut, att denna film är skitbra!

Naturligtvis måste man diskutera filmen och i fortsatt god ordning föll sambons dom: Bra! Dansken bjöd naturligtvis på en mera svårsmält proklamation, där han mycket bestämt och utan omsvep deklarerade de rentav historiska orden: ”Jag vet inte riktigt!”
En annan, som känner denna (enligt sig själv) autodidakta omnipotenten, ryggade tillbaks minst 17 meter. Det är ovanligt att man får vaga svar!

Nåja, följande halvtimme pratade vi om huruvida Three Kings i framtiden kommer att nå samma kultstatus som den förträffliga ”Kelly’s Heroes” som i grund och botten har samma manus. Och slutligen kom vi fram till att det knappast kom att hända, men att Three Kings skulle bli en av de mera omtalade krigsäventyr som tillverkats de senaste 30 åren.

Som sagt, idén är inte ny, filmen har inga episka former, dess humor är torr och rentav cynisk och den saknar glimten i ögat. Ändå har den fördelar som utklassar många krigsfilmer (och andra också). Dess kameraarbete är så speciellt att producenterna vill påpeka om detta redan i början av filmen. Färgerna har avsiktligt blekts, bilden är bitvis distorcierad, grovkornig och konstgjort överskarp. Kameraåkningarna och klippningen är väldigt snygga och lätt nyskapande och framför allt så får man se mycket bra skådespelarprestationer. George Clooney är allt trevlig att titta på, Ice Cube gör en stoisk och stabil tolkning, men unge Mark Wahlberg har hittat sitt kall. Han har blivit så enormt duktig, att jag tippar på att han släpar hem en guldgubbe inom 10 år förutsatt att han väljer de rätta rollerna.

Musiken i filmen är en betydande del, men det största tacket går till FX-avdelningen som gjort små saker betydelsefulla. Ibland undrar man hur folk överlever (ibland gör de det inte) och hur häftig digitalteknik kan vara om rätt folk håller i trådarna.

Slutligen håller Three Kings mått i att inte falla för det sedvanliga i USA filmer. Three Kings visar att alla araber inte är svin, men också att vissa (här nästan alla) amerikanare kan vara det om tillfälle ges. Filmen erbjuder massiv kritik, men som vanligt i Amerikat, så verkar det som om såväl kritiken som det häftiga bildspråket inte uppskattas eftersom man kan inte kritisera den amerikanska armén utan att någon veteranorganisation lägger press på filmfinansiärerna. Och man kan inte uppskatta bildspråket för det är så oamerikanskt. Så ryckigt… alltså alltför realistiskt. Men vänta och se, snart kommer ”Pitch Black” på DVD och då kommer alla att bli varse vad denna nya teknik kan erbjuda.

Ja, ja. Jag, Danske Niels och sambon är tveklöst förtjusta i Three Kings och om man nu måste söka efter den där obligatoriska, glättiga, heroiska ytan, så finns den där också. Tack och lov är det bara en kort stund som man måste lida, men tankarna går snabbt till sluthonnören i ”Saving Private Ryan”. Bläää!

Jan Ahlgren

Andra recensioner