Ghost Dog

  • Svensk titel: Ghost Dog
  • Originaltitel: Ghost Dog - The Way of The Samurai
  • Speltid (min): 115
  • Release (Blu-ray/DVD): 2000-07-14
  • Tagline: Live by the code. Die by the code.

Recension - Blu-ray/DVD

Du har kanske märkt hur en del filmer är svåra att beskiva i ord. Hur de flyr undan, likt den bästa musiken, och vägrar att enkelt kategorisera sig sig och analyseras. Desto djupare man försöker se in i dem, desto mindre ser man och mer förvirrad blir man. Filmer som "Smoke" och "Eyes Wide Shut" handlar nödvändigtvis inte om samma saker för alla. De har inget bestämt syfte från början. Eller, deras konkreta handling är inte poängen. De låter åskådaren fylla ut tomrummen och hålen i historien med sina egna tankar. En sån film är "Ghost Dog" och därför är den svårare än de flesta att skriva om.

Forest Whitaker ser ut som en korsning av Marvin Gaye och Method Man. Han heter Ghost Dog och lever i en stor amerikansk stad, på sitt höghustak, i ett skjul med ett par dussin brevduvor. Hans bästa vän är en fransktalande glassförsäljare. G-Dog kan inte ett ord franska men är ända så nära sin vän som Knatte förstår Fnatte. Ibland vilar han på sitt tak, ibland äter han glass hos sin vän. När kvällen kommer börjar han jobba. Varje gång han ger sig ut för likvidera nån på uppdrag från sin chef, den obetydliga maffiamedlemmen Louie, tar han en ny bil från gatorna. En dag klickar en detalj och Louies klan ger sig ut efter G-Dog, yrkesmördraren som lever efter samurajens nästan oändligt gamla väg.

Filmen skapar för mig samma problem som nämnda "Eyes Wide Shut". Efter, under och bakom själva handlingen hittar jag inget speciellt. Jag vet att det måste finnas, att nånstans har Jim Jarmusch placerat dolda bottnar och mångtydigheter. Men jag hittar inte dem. Kanske det är jag som har missat allt, kanske det är Jim som har klantat sig. Själva filmen är lika vacker som att gå på luft. Mötena och sammanträffandena är nästan av Paul Austerisk karaktär och ofta rejält roliga. Fotot och musiken skapar miljöer lika "verkliga" som de i "Uppdrag : Mord".

Ghost Dog är en annorlunda sak och passar säkert inte vem som helst som foten i mockasinen. Vissa saker funkar helt enkelt inte för alla. Jag har aldrig förstått "the Cure" fullt ut och samma sak gäller för den här filmen.

Henrik Edberg

Andra recensioner

Kommentarer