Recension - Blu-ray/DVD

Filmskaparbröderna Coen har framställt en film vars innehåll och stil kommer att dela de arma åskådarna i minst tvenne separata läger. Ett gäng menar att denna film är bland det bästa och mest välspelade som man kan se idag på en DVD-skiva, emedan ett annat sällskap påstår att man sällan skådat en högre trave skit. Så annorlunda (och ändå inte) är den.

Coengubbarna har lånat fritt av herr Homeros, som begåvade världen med Iliaden, d.v.s. Kung Odysseus knepiga krig mot Troja och hans minst sagt strapatsrika färd hem till sin drottning Penelope, som stod inför valet av en ny karl då den gamle dröjde för länge. Det var inte så, att Odysseus inte ville hem, men eftersom han hade den dåliga smaken att smäda havsguden Poseidon, så gjorde denne färden mera intressant. I alla fall för senare tiders läsare. Våra vänner i kvällens film möter dylika svårigheter på sin resa hem, men där Odysseus fick kämpa mot cykloper, sirener, häxor och monster av allehanda otäcka slag, får vännerna här tampas med mera jordnära problem. Vissa, starka paralleller kan dock dras! Och skam över den som inte har läst eller hört om Odysseus! Det hjälper om man känner till den grekiska mytologin och Iliaden.

George Clooney, John Turturro och Tim Blake Nelson spelar den från rättvisan flyende trion som ställs inför val och kval. Clooney spelar fint en hårkrämsmaniker med välsmord tunga och lite grann vett under skallen. Han bevisar en gång för alla, att Cityakutens tider är förbi och att han är en av de riktigt stora och begåvade aktörerna i USA. Kolla in hans minspel! Kanonroligt!
John Turturro är en mera neurotisk följeslagare som saknar Clooneys karaktärs finess, men som så gärna vill vara jämlik. Turturro är genial. Punkt!
Tim Blake Nelson spelar gängets riktiga stolpskott och han gör det mycket övertygande. Att se denna skådespelare agera dum, får en att tro att han verkligen saknar 90 % av sin hjärnkapacitet.

Berättelsen, manus, är fylls av irrelevanta händelser och situationer för dråplighetens skull. En inriktning som i vanliga fall är omotiverat, men som här fyller många luckor. I det stora hela finns det inget dystert i filmen, men några mörkare undantag bjuds vi på. På Coeniskt vis är även dessa rätt…skruvade.

Bröderna Coen har öga för personregi och nämnda skådespelartrio ackompanjeras av en udda samling släktingar, lagmän, säljare, skojare, musikanter, radiostationsinnehavare, politiker, Ku klux Klanare o.s.v. En mera hysterisk än den andra. Emedan Odysséen kanske är i bakgrunden, så är filmen en fars och inget annat. En kolossalt rolig fars. Jag är personligen glad i spänstiga dialoger och roliga dialekter och här får man multum av båda. Om detta inte vore nog, så fylls ljudrummet dessutom av musik, som får mina tår att flaxa i takt mer än vanligt.

Musiken tillhör 30-talet, countryn och bluesen. Spiritualsångerna ljuder vackert och då tempot höjs, så vill man slå en takt eller två med motparten därhemma. Soundtracket är det bästa som kommit från filmlandet på länge. Ljudet är fint och välseparerat och högtalarna får jobba utan att det känns ansträngt. Bilden är avsiktligt blek och brunaktig och om det inte skulle vara för den moderna fototekniken, CGI-effekterna och vidvinkelpanoreringarna, så kunde detta vara en film modell äldre.

Jag hyllar Coenbröderna med att mena, att denna film, O Brother, Where Art Thou?, är gubbarnas till daga bästa film. Den roar, får en att asflabba och den visar att filmkonst ihop med talangfulla skådespelare blir större än man kan tro. Filmen är på min skala en fullpoängare om det inte vore för DVD-skivans usla bonusmaterial. Frånsett icke-existensen av bonusskoj, så är den en av de absolut bästa filmerna som skapades år 2000.

© Janne Ahlgren

Jan Ahlgren

Andra recensioner